Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 1

a VV Öch utan att gifva någon vidare förklaring öfver dessa ord fattade han damernas hände; och förde dem med den tidens utsökta artighet till vagnen. Slut på prologen. IL CAFET PÅ TORGET SAINT MICHEL. En dag i April månad 1774 var hela qvarteret kring Luxembourg i den största bestörtning. Ett hus på gatan dEnfer hade nyss instörtat med det förfärligaste dån och krossat de flesta af hyresgästernai fallet. Vid första alarmet hade schveizarne) från palastet Luxembourg, då tebodt af hertigen af Orleans, jemte flera kompanier af franska gardet och en talrik menniskomassa skyndat till olycksstället för att försöka rädda. Men förgäfves vågade flera behjertade män sig in bland de farliga ruinerna för att försöka frälsa offren; huset instörtade alldeles, likom om dess grundvalar på en gång försvunnit; således insågo de käcka hjelparne snart omöjligheten af alla försök och skyndade att sjelfva draga sig undan faran. Händelsen hade inträffat om morgonen, och under dagens lopp tillväxte de nyfiknes antal, hvilka kommo för att betrakta ruinerna som nu bevakades af flera skildtvakter. På eftermiddagen blef trängseln så stor att det nästan var omöjligt att tränga igenom den; vagnar och kärror kunde icke komma fram utan måste allmänt köra en annin väg. Stora grupper sodo framför olycksplatsen och ordade lifigt om orsaken till händelsen. Det disputerades, skrattades och pratades öfverallt; like väl syntes den öfvervägande känslan vara fruktan. Också var denna olycka ej den enda af ) Pertvaktarne i förnäma hus kallades sä.