Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 1

några minuter på torget för att sansa sig ef ter de misshandlingar de nyss lidit. Philir tilltalade dem med godhet; han beklagade ock uppmuntrade dem, men de tycktes ej förstå hvad han sade, modren kastade endast er genomträngande blick på honom, och soner strök bort de röda testar som betäckte hans ansigte, för att också betrakta honom. Sedar utan att säga ett enda ord eller göra det minsta tecken af erkänsla mot deras befriare började de springa hvar och en åt sitt håll och försvunno snart alldeles ur sigte. Chevalieren och damerna hade ej förlorat något af hela detta uppträde, Hvad han är tapper, utropade Thåråse med beundran; såg ni hur han kastade sig midt i hopen! Han styrde den med en enda blick. Menar dul svarade fru de Villeneuve bittert, jag afskyr att se en adelsman göra gemensam sak med pöbeln.s Chevalieren syntes mera skakad af denna händelse än man med skäl kunde vänta af hans kalla och egoistiska karakter. Hvem skulle kunna tro. .. mumlade han för sig sjelf med ögonen fästade på Philip, vhvilken sällsam nyck af ödet! ... Han, hjelten i ett foikuppträde, han packets försvarare, han, en svuren fiende till makten och dess förste styresman . .. det är obegripligt, oförklarligt . . Hvad söger ni chevalier? frågade fru de Villeneuve. Chevalieren spratt till, han syntes vakna ur sitt drömmeri och svarade med ett tvunget leende. Ingenting :sköna dam, jag är till er tjenst. Men jag förstår inte . . . Gud bevare oss begge två min fru, sade chevalieren med dof röst, er att hafva förstått, och mig att ha låtit förstål