Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 1

Philip hade verkligen försvunnit. i Min mor,, sade Theröse lygt, nyss då ni såg genom fönstret kom Philip: att tänka på att Lubin Pernets familj kanh inda kunde vara i behof af beskydd; han gick derföre hastigt härifrån och bad mig framföra 8 ursäkt för er och chevalieren.n . Förträffligt. Ni måste medge, chevalier, att er son uppfattar artighetens fordringar a norlunda än ni... men det kommer sig väl af det odrägliga advokatståndet kan jag förstå. Ni hör, chevalier, det här måste ha ett slut, eller erhålles aldrig mitt samtycke., Er önskan är min lag, sköna dame, och med ert och frökens bistånd hoppas jag väl slutligen kunna kufva denna upproriska själ. Just som de ämnade lemna rummet uppstod ett nytt buller på Gråvetorget; fru de Villeneuve, chevalieren, till och med Thårese skyndade till fönstret, hvar och en med den hemliga tanken att Philip kanhända vore inblandad i denna nya händelse. Som vi redan sagt var afrättningen slut och mängden började småningom skingra sig. Redan hade gen:darmerna lemnat torget; endast ett litet antal drabanter postade kring galgarne, i hvilka de tre liflösa kropparne höängde, för att hindra pöbeln nalkas. Under afrättningen syntes Pernets hustru ochson, Jiksveperskan och lilla djefvulen, som de kallades, alldeles bortglömda; den unge gossen tycktes vilja begagna sig deraf för att lyda en helig : känsla eller kanhända befallning, som upp; manade honom att smyga sig under schavoten för att doppa sin näsduk i det emellan plankorsa nedsipprande blodet. Men denna från hans sida ganska naturliga handling upplifvade folkmängdens raseri emot modren och honom; några röster ropade att liksveperskan och lilla djefvulen ämnade göra en trolldryck af den afrättades blod. Gyckel, skymford