— Ett ord för turkarne på Krim. Om engelsmännen med skäl klaga öfver de försakelser och idanden, som deras landsmän på Krim måste utstå, så synes tillständet hos deras allierade turkarne åtminstone icke vara bättre, ehuru deras beklagansvärda beläger ot icke i samma grad ädragit sig Europas uppmärksamhet. De hafva emellertid äfven funnit sin förespräkare, hvilken uti ett bref från Konstantinopel skrifver till den engelska tidningen Morning: Chroniele: De engelska bladen hafva nyligen varit fulla af förebråelser mot turkarne. Denna storm har föranledts af de turkiska truppernas beteende, då de läto sig bortjagas frän förskansningarne vid Balaklava. Man borde, när talet är om turkarne, likväl ej lemna alldeles ur sigte, att de äro våra allierade; man borde lika litet förbise att de kämpa med svärigheter som det ej står i deras makt att fullkomligt jundanrödja. Turkiska regeringen saknar begrepp om huru man måste bete sig i ett krig sådantsom detta. Gif akt på hvilka svårigheter vära egna truppers pro viantering är underkastad, och tänk sedan efter hvilket kommissariat turkarne skola ha att vända sig till för sina behofs fyllande. De turkiska trupperna på Krim hafva på mer än ett år ej erhållit någon sold, och alltifrån sin ankomst till detta eländiga ställe hafva de ständigt kämpat med hungern. Nyligen har britiska kommissariatet börjat tillskicka dem nägon proviant och detta endast af rent medlidande för deras nödställda belägenhet. De turkiska auktoriteterna gifva sig icke desto mindre min af att nitiskt sörja för truppernas behof. Det är ett bedröfligt land detta, och det är ledsamt att göra sådana upptäckter som den följande. En insigtsfull tjensteman vid kommissariatet besökte häromdagen krigsministern, för att göra sig närmare underrättad om de lifsmedelstransporter som skulle afgå till sultanens trupper på Krim. Allting var färdigt. En ängbåt låg i hamnen, lastad med rikliga förråder, och hade order att följande natt afsegla till Balaklava; det erbjudna understödet från britiska kommissariatet var alltså obehöfligt och blef derför under tacksamhetsbetygelser afböjdt. Men kommissariats-tjenstemannen, som under sin vistelse här lärt sig inse hur mycket förtroende man bör hysa för en turkisk paåschas försäkringar, tog reda på ängbåtens namn och gick helt lugn ned till hamnen och ombord på fartyget. De der rika förråden af lifsmedel, som man sade vara tillräckliga för 12,000 soldater, befunnos då utgöra skeppsskorpor, tillräckliga blott för 500 mans behof under en enda dag! Rättvisan fordrar det erkän nandet, att om soldaterna aldrig få ut sin sold och ingenting hafva att äta, kan man ej vänta af dem ått de skola befinnas dugliga till strid; det enda man kan undra öfver är att de under sådana omständigheter ej löpa sin väg. Den turkiske soldaten skulle släss lika bra som någon annan, om han vore väl född och väl anförd. För närvarande är dödligheten bland de ottomaniska trupperna på Krim ganska stor — sextio döda om dagen. Den allmännaste sjukdomen säges vara typhusfeber. Sjukdom och svält äro den verkliga orsaken. Den byggnad i Balaklava, som varit använd till turkiskt hospital, är ett riktigt likhus, hvarifrån döda utbäras dussintals hvarje dag. En annan korrespondent, som sett turkarnesbelägenhet vid Balaklava, skrifver derifrån såsom åsyna