nn s———— —.— — see olympiska fester; der nere stå nöden, lättjan, hungern och afunden och skära tänderna! Lyckan? Tror du väl, du som förnöjd sitter vid den sprakande spiselbrasan i ditt tysta landtliga hem, glad hvarje morgon som du vaknar öfver att Försynen skänker dig ännu en dag till arbete i hans ära, tacksam hvarje qväll som du somnar öfver att du i stilla frid kan sluta dina ögonlock tillsammans, tror du väl att lyckans dyrkade gudinna utbredt sina nyckfulla vingar öfver oss, den stolta hufvudstadens afundade invånare? Eller tror du ej att just i medelpunkten af nöjenas malström tomhetens bottenlösa djup gapar emot oss? Det lilla ordet ledsamt är vår tids bannstråle. Detruinerar teatrar, bokhandlare och förläggare, kafåer och schweitzerier, lönmördar skaldens och tänkarens rykte, och bortvisar vän från väns tröskel. Ledsnaden följer och förföljer oss likt denna blomma, hvilken ledsagar europåen långt in i Amerikas urskogar och derföre af infödingarne kallas de hvitas fotspårn. Sådant är Stockholm under vintrarne. När gräset börjar grönska, då vaknar ock ett annat lif. Emellertid må du icke föreställa dig, att icke verklig och senn glädje finnes äfven här. Hjertats vårsol har långt till sin vester. Du skulle hafva varit här och sett huru Genom stan en brokig sträcka Far med bjellerklang förbi, Och jag räknar glad hvar snäcka Med en pelsklädd Venus i. Drifvan knarrar, nordanvinden På de sköna i sitt lopp Nyper kinden — Se, hvad rosor rinna opp! Ditt flärdlösa sinne skulle otvifvelaktigt hafva känt sig värmdt vid denna syn. Eller också borde du hafva varit här då hr Elvers gaf sin konsert. Du älskar ju musik, känslans och aningens luftiga språk, stundom