änder man transportfartyg på det sättet, så skulle lla skepp i verlden icke gagna till nägonting (hör, ör !). — — Det har blifvit berättadt, att regeringen edan tidigt på vären umgicks med planen till en andstigning på Krim; jag vill för regeringens egen kull icke tro att så var förhållandet; ty hurudan ar den belägringstrain som blifvit utrustad för häen? För det första funnos inga mörsare, ätmin.one inga som voro egnade att användas vid en beigring sädan som Sebastopols, utan endast nägra må mörsare, och de enda belägringskanoner som örefunnos voro sådana som voro ämnade för ett fältig i Bulgarien och för belägring af någon af de latser som ryssarne kunnat bemäktiga sig i detta and. Men dessa kanoner skulle icke der ha kunnat nvändas för det ändamål för hvilket de voro ämade; der funnos inga hästar att framskaffa dem — hör!) — och för att få fram belägringstrainen till ;ebastopol var man nödsakad att använda artilleriästar. Tänken er sedan 50 kanoner för att belägra n plats sädan som Sebastopol, denna arsenal för iela södra Ryssland, ett slags Woolwich och Portsnouth i förening; och för dessa 50 kanoner fanns lessutom ett ganska knappt ammunitionsförråd. Hvad äter hospitalsväsendet beträffar, så gjordes inder loppet af sommaren intet försök att upprätta wspitaler i Konstantinopel. Trodde man att faltslag kulle levereras och en belägring utföras, utan att nan skulle få några särade och sjuka ? Fransmänen tänkte icke på det sättet, ty de drogo försorg m att upprätta förträffligt anordnade hospitaler, och leras arme har icke lidit af brist på omsorg för de juka och särade. Krigssekreteraren säger att en commission nyligen blifvit utsänd. (Hr Herbert annärkte att det skett i November.! Nåväl, i Novemer; men det var sedan alla olyckor hade inträffat. Jag skulle emellertid gerna vilja se huru kommissaiernas rapporter äro beskaffade. Krigssekreteraren har frågat om det var husets afigt att skicka kommissaricr för att öfvervaka armens ;perationer, såsom man gjorde under franska repuliken. Krigssekreteraren valde härvid ett särdeles lyckligt exempel; ty hvad var följden af de franska :evolutionskrigen. Armåen led på den tiden af ett ystem af slägtskapskonsiderationer, och resultatet af le republikanska kommissariernas verksamhet blef, utt armen reorganiserades och utförde stora bragder som skola lefva i häfderna; och detta skedde emelan landet tog frågan om hand och förordnade, att uarmen icke skulle användas såsom redskap för faniljeinflytande och nepotism. — — Då krigsoch kolonialdepartementena förlidet år itskiljdes, huru genomfördes dä denna reform? Man väntade att krigsministern skulle välja sin understatssekreterare bland män som kände de angelägenheter de hade att besörja. Understatssekreterareplatserna i detta departement voro lika vigtiga och vigtigare än motsvarande platser uti inrikesoch kolonialdepartementerna. Men hvilka utsägos till unlerstatssekreterare? Den ene var en slägting till den ädle hertigen, den andre hans handsekreterare. Ingenting sades om saken; men är det meningen att enskilda intressen skola på detta sätt gä framför det allmännas tjenst, då är det tid för detta hus att afträda från sina funkiioner. — — I afseende på blokaden af Svarta hafvet påstod jag förlidet år, att ingen blokad egde rum, och förste amiralitetslorden bestred detta, ehuru det var väl bekant att engelska köpmän ruinerades och grekiska köpmän förvärfvade rikedomar. Nu finner jag emellertid att underrättelse blifvit utfärdad, att en blokad skall upprättas från den 1 Februari (hör!). Detta är i sanning att göra narr af allmänheten, och jag förstår icke huru folket kan låta behandla sig på det sättet. — — I alla riktningar har man sett det allmännas intresse uppoffras för enskildes. Betraktom detta lands diplomati. Vänden edra blickar till Athen och till Florens. Är det rätt att under en tidpunkt, sådan som denna, sätta enskildes intresse framför det allmännas tjenst? I afseende på Österrike har den ädle lorden (Russell) bortförklarat en ai honom uti ett föregäende tal gjord uppgift. Jag önskade emellertid att den ädle lorden vidblifvit sin förra åsigt. Jag vill icke påstå att Österrike icke skall hålla de förbindelser som det i traktaten iklädt sig; men hvad har det hitiatil:s gjort? Ettord från Österrike skulle ha räddat oss på Krim, ty de ryska trupperna skulle aldrig ha begifvit sig på andra sidan Odessa om Österrike mellankommit. Huru skall jag nu kunna gifva ett förtroendevotum åt regeringen, då jag ser henne oskicklig icke blott i detaljerna af krigsförvaltningen, utan äfven i sin diplomati? Jag kan icke hysa förtroende till denna regering nu då man står i begrepp att öppna stora underhandlingar. Jag önskar antyda den kritiska position hvari vi nu befinna oss. Jag anser Sebastopol och Krim såsom obetydligheter i jemförelse med de andra saker som nu äro i görningen. Regeringen är upptagen med att skicka kläder och föda till folket på Krim, hvilket i och för sig ingalunda är ovigtiga saker, men det finnes saker af ännu större vigt, hvilka taga uppmärksamheten ianspråk. Vi befinna oss i krig med en jättemakt, och vi hafva ingen armå. Den lilla armå vi ha ligger på Krim, medan Ryssland vid Asiens gränser har en stor här. Så snart en blidare väderlek inträffar skall denna armå öfversvämma Erzerum och Kars samt bela Mindre Asien. Kan England eller Frankrike skicka ett enda regemente till Asien? Huru skall det gå om Ryssland sätter sig i besittning af Erzerum och Bagdad och nödgar Persien till en anslutning? Vi gjorde förlidet är ingenting för att vinna Persien på vår sida. Regeringen har visserligen nu skickat ut ett sändebud, som utan tvifvel är en ganska skicklig man, men som icke banner till Persien. Emellertid hade regeringen haft till sitt förfogande en man som framför alla andra är lämplig för en diplomaltisk beställning i Persien. Det är en officer som lika väl känner både Persien och Indien samt är förtrogen med landets språk. Jag menar öfverste Rawlinson, en gentleman som för England skulle vara värd lika mycket som en här om 20,000 man. Jag tror att vi nu icke kunna förmä Persien att träda på vår sida, sä framt vi icke eröfra Sebastopol; blott en stor framgång mot Ryssland kan bringa Persien öfver till oss; men kommer Ryssland under sommaren till Bagdad, då hotas i sanning vära indiska besittningar af en stor fara. Bulgarien är nu helt och hället blottadt på turkiska trupper; hela turkiska armen och den enda man som kan kommendera den ha blifvit sända till Krim för att godtgöra vära militäriska misstag. Turkiet är i Europa lemnadt utan försvar och är helt och hället beroende på Österrikes beskydd. Skulle Österrike blifva trolöst, hvilket jag dock icke vill tro, kunde Ryssarne vara i Konstantinopel innan vi hunne skicka ett enda regemente för att mota dem. Vidare är Österrike ännu icke beredt att med vapenmakt uppträda mot Ryssland, och om Ryssland revolutionerade Ungern eller slogo Österrike i en hufvuddrabbning, så funnes ingenting som hindrade Ryssarne att gå på Konstantinopel, och vi skulle då icke vara i ständ att rädda en enda man på Krim eller ett enda skepp i Svarta hafvet. Om, sakernas ställning nu är sådan, huru kunna vi dä hysa förtroende till män som visat sig oskickliga bäde i krig och diplomati? Jag anser för min del att det skulle vara ett brott, och ett förräderi mot mitt fädernesland, om jag röstade för dem. — — Detta ögonblick egnar sig icke för tveksamhet. Blott genom att tillse att dugliga män komma in i styrelsen kan underhuset bereda ett sista hopp om räddning. ISSN AE ERNIE ESPEN NAO RARE ARE RN RER 7