Aftonbladet – 8 februari 1855, sida 1

RR MMMM hon fattade den unge advokatens hand och sade med qväfd röst: Det är en stor lindring för mig att tänka det ni gjort allt hvad som en ädel och vältalig man kan göra för att frälsa dessa olyckliga från en ryslig död, säg,ni har ju försökt allt 2) Ack min fröken, svarade Philip med en suck, jag darrar nu öfver att inte bättre hafva lyckats; kanbända hade en annan skickligare kunnat uträtta mera... men det är sannt, huru skall det gå med den olyckliges familj vid denna rysligascen?, Och öfvervinnande sin afsky närmade han sig fönstret. Tvenne kroppar dinglade redan i jemnhöjd med stadshusets första våning. Den tredje med sina krossade och hängande lemmar bars af bödeln och hans drängar hvilka försökte upphissa honom på stegen vid tredje galgen. Massan jublade, några entusiaster klappade till och med händerna. Philip fäste sig ej vid dessa upprörande detaljer, hans ögon sökte Lubins: hustru och son. Han upptäckte dem ändtl:gen insvepta i deras svarta trasor, knäböjande framför schavotten. Den hängde, som numera endast utgjorde en sönderkrossad massa, syntes utandas sin sista suck vid den uttrycksfulla blick som han kastade på sonen, hans läppar rördes ännu en gång — och allt var slut. — Bönderna i södra Frankrike hafva, liksom deras bröder-på flera andra ställen, en synnerlig lust att lägga sina penningar på kistbottoen, i stället för att med dem öka afkastningen af sin jord, som så rikligen ersätter hvad som derpå påkostas. Härpå fick man ett slående exempel vid subskriptionen på det sista statslånet, i det att ett franskt blad meddelar, att af de 100,000 franes i guld; som inbetaites i Tarbes, -bestodo tvä tredjedelar, märkvärdigt nog, af gamla franska och spanska mynt, som man förut icke sett till der på stället. Detta bevisar tillika hvilka djupa rötter kärleken till fsderbeslahdet slagit i deras hjertan, då de kunnat lemna från sig sparpengar, som under en lång följd af är varit bevarade inom familjerna.