Aftonbladet – 8 februari 1855, sida 1

Det är ingenting, ingenting alls, Jag är väl inte af brons heller chevalier. Nu är det öfver. Man blir visst litet rädd, men roligt är det i alla fall. En romersk matrona skulle ej hafva sagt det bättre, då romerska folket endast fordrade det namnkunniga panem et circenses af sina styresmän. Philip och T: råse hade dragit sig så långt in i rummet som möjligt för att hvarken behöfva se eller höra något af det som tilldrog sig på törget. Philip var dyster och tankfull men lugn; den unga fickan tillslöt ögonen och höll för öronen, såkta mumlande en bön. Vid det dofva gorlet som hördes från torget och som oupphörligt ökades, närmade sig Philip fröken de Villeneuve och sade vänligt till henne : Therese — rädda barn hvarföre har ni då kommit bit ? Jag vet icke... min mor befallte mig... ja visste endast at jag skulle träffa eri detta 1US.n Goda Therese!... Men dessa sinnesskakningar öfverstiga edra krafter och jag vill. . . Ack ! Nu är det ändtligen Lubin Pernets tur,, sade fru Je Villeneuve med en suck af otålighet. Thårese kullkastade sig konvulsiviskt i fåtöljen utan att höra på Philip som gjorde allt för att lugna henne. En ny högtidlig tystnad herrskade på torget. På en gång hördes ett skarpt hugg och sedan ett nödrop som genast åtföljdes af mängdens rytande. Detta rytande försvagades småningom och upphörde sedan alldeles. Han har rätt bra uthärdat första slaget ! sade fru de Villeneuve och luktade på sin flaska. Inte illa, svarade chevalieren kallt. Fyra gånger upprepades de skarpa huggen åtföljde af plågoskriken och fyra gånger hör-. des mängden applådera någon, var det offret eller bödeln? Lyckligtvis kilde ej Pherbse riktigt förstå hvad som försiggick, ehuru en svag aning uppdagade sanningen för henne,