Aftonbladet – 8 februari 1855, sida 1

tåget stannade; gensdarmerna, som fruktade att fången ämnade fiy, eller att mängden skulle rycka bonom ifrån dem, hvilket en gång förut skelt, omgåfvo genast kärran med sina hästar. Ett förfärligt tumult egde rum, olyckshändelser syntes oundvikliga; men lugnet återställdes snart nog, så att kärran kunde tortsätta sin sorgliga väg till schavotten. Detta hastiga uppträde egde rum just nedanför fru de Villeneuves fönster; Philip, som blifvit, ditlockad af bullret, hade således ej förlorat en enda detslj af skådespelet. Då det var förbi, drog han sig hastigt tillbaka. Huru förklara detta blinda hat? Jag har framför domstolen bevisat att alla de fasligheter för hvilka han anklagades och alla de löjliga sagor man berättar om hans familj endast voro osanningar, och ändå skulle denne olycklige sönderslitas af folkmassan, om ej vakten beskyddade honom; hustrun och s0nen, som äro der för att inge honom mod i hans sista timwa, äro ja inte en gång fredade för nedriga våldsamheter.n Det bevisar, min käre Philip,, sade chevalieren gäspatde, vati berrar socialister hafva ganska orätt då de berömma folket som både är dumt och grymt., Det är kansända emedan de förnäma drifva lasterna och dårskaperna ännu längre, som folket måste föredragas. i Fy, herr Philip,, sade fru de Villen uve, phoru vågar en adelsman uttrycka sådana der tankar, och isynnerbet framför damert:..:. Men se nu. börjar afrättningen; vill. ni inte komma hit och :se huru den bofven uthärdar pligorna?, För all del, nej, sade den unge advokaten och vände sig med vämjelse från fönstret; jag är endast här för att ie att icka lagen öfverträdes mot den arme brottsiingen; åsynen af hans plågor skJle jag inte kunna uthärda. Efter behag, ehuru jag finner de der skruplerna mer än löjliga. Och du, Therese, kom hit mitt barn; jag hoppas att vår stränge moralist inte har någonting att invända emot att