Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 2

son, som ej önskade blifva vittne till afrätt-: ningen. Om man nu lägger härtill den nyfikenhet och törst efter sinnesskakningar som utmärkte adertonde seklet framför detta, jemte somligas sysslolöshet och andras enfald, förstår man lätt aut en stor del af pariserbefolkningen skulle infinna sig på Grevetorget afrättningsdagen. Den utsatta timman nalkades, man började blifva otålig; blickarne riätades oupphörligt mot Chatelets mörka och tunga port genom hvilken de dömde skulle komma; men utom några grupper soldater och gendarmer som j höllo sig åt den sidan, förmärktes ingenting! som förkunnade det dystra tågets snara an-! komst. Mången,som kommit för att sjelf öfvertyga sig om att den förskräcklige Lubin Pernet ej längre behöfde fruktas, frågade sig! sig sjelf med oro om afrättningen blifvit uppI skjuten eller om det kungliga ädelmodet spelat allmänheten det sprattet att benåda de brottslige ? I ett vackert ehuru gammalt hus nära stadshuset var ett fönster i första våningen upptaget af åskådare hvilka syntes tillhöra samhällets förnämsta klass. Detta fönster, jemte; den lilla i ek boiserade salongen som det; upplyste, hade för denna dag blifvit uthyrdt af fru Rondelle, enka efter en ålderman vid: det hedervärda garfvarskrået, mot ett pris af tio ecus. Denna summa var oerhörd vid den tidpunkten; följaktligen måste hyresgästerna i hafva varit mycket rika eller ovanligt begifna pä dylika skådespel, ty ingenstädes, ej en! gång i stadshuset hade man kunnat finna en; bättre och beqvämare plats för att se afrättningen i dess alla detaljer; galgarne stodo på knappa 30 stegs afstånd från huset, blicken i föll direkt på det röda korset hvarest Lubin Pernet skulle fästas för att rådbråkas, så att