Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 2

Alltid nyrakad och väl coifferad, påminte chevalier de Lussan med sina hvita äkta spetsmanchetter, sin sammetsrock, sif storblommiga sidenväst, sin-stålklinga och sina guldspännen om de i dag utdöda, äkta gamla markiserna. Han hade alla deras laster och isynnerhet deras okufliga spelbegär; deras förnäma sätt, frikostighet och galanteri tillhörde honom äfven; dessa tre fördelar hade också för trettio å fyratio år sedan förskaffat honom många vackra och lysande eröfringar. Längst framme i rummet alldeles i skuggan upptäckte man en ung flicka ungefär sexton eller aderton år gammal, som med tydlig motvilja syntes närvarande på detta ställe. Det var fröken Thårese de Villeneuve, enda dottern till den vid fönstret så majestätiskt tronande damen; pudret hindrade att se om Thårese var blond eller brunett, ehuru hon mycket mindre begagnat sig af de ressurser som modet auktoriserat för att dölja hyn och anletsdragen än modren. Sminket syntes endast lätt hafva vidrört hennes friska kinder. Hennes drägt doldes helt och hållet af en ljusblå sidenkappa kantad med hermeliner, i hvilken hon fruset insvepte sig. Till och med utan en hemgift af tre till fyra millioner hade fröken de Villeneuves skönhet varit tillräcklig för att omgifva henne med eldiga beundrare. Therese hade satt sig så långt ifrån fönstret som möjligt; hon dolde hufvudet i en af de präktiga brokadgardinerna och vände ryggen till torget; det syntes tydligt att det för modren så otåligt väntade skådespelet ej var i hennes smak; endast lydnaden eller något annat hemligt motiv hade förmodligen fört henne i enkan Ronvelles salong; hennes ögon voro oupphörligt vända mot ingångsdörren och uttryckte helt andra känslor än de som ifvade de öfriges.