Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 1

Men det var ej allenast folket och de lägre borgareklasserna som uppfyllde Greövetorget; de högre klasserna ville äfven bevista det utlofvade skådespelet. För att slippa trängas med mobben på parterren hade de för oerhörda summor hyrt sig fönster i de privata bussen; äfven stadsbusets balkonger voro uppfyllda med nyfikna; de omkringliggande hustaken besattes till och med af åskådare. Öfverallt framsträckte vackra adelsmän, myskdoftande abbeer och eleganta damer sina pudrade hufvuden för att njuta af den bizarra anblicken. Hofvet och staden, som man då för tiden uttryckte sig, syntes riktigt hafva stämt möte med hvarandra i Greveqvarteret. Från det ena fönstret till det andra utvexlades helsningar samt belåtna småleenden och många af de förnäma, hvilka ej kunnat erhålla bättre platser, hade stannat med sina vagnar så nära intill schavotten som möjligt. Folketutskrattade de livrklädda kuskarne, hvilka från höjden af sina säten oblygt betraktade massan, medan deras husbönder, utsträckta på de elastiska vagnsdynorna, gäspande afvaktade spektaklets början. Anda sedan madame de Brinvilliers afrätining, af hvilken madame de Sevigne endast kunnat se delingventens mössa ifråd sin plats vid Pont-au-Change, eller sedermeta Damiens, hvars alla rysliga detaljer en ung hertiginna artigt berättade, hade aldrig platsen framför stadshuset förerat ett så falrikt och lysånde sällskap. Och ändå var det denna gång hvarken en giftblanderfska som markisinnan de Brinvilers, eller en bigott kungamördare som jesuiternag gamle tjenare Damiens, som nu skulle afrättas; i dag var det helt enkelt tre vanliga, till döden dömda bofvar. Men Pariserbefolkningen var särskildt intresserad i denna akt af rättvisan och derifrån härledde sig det stora tilloppet af åskådare.