Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 1

horisontelt kors. På trenne stänger, hvilka voro fastspikade på ett visst afstånd från centern, voro djupa och breda inskärningar, hvilkas svartaktiga färg utvisade nära beröring med menniskoblod. Maschinen var försedd med ett tillräckligt antal kedjor och tåg för att fastfästa den brottslige, och på dess ena sida bemärktes en tung jernskref, lik de hvilka drogisterna vid gatan Lombard begagna. Detta instrument tjenade att sönderbryta den dömdes armar och ben töre upphissningen i galgen. Mängden hade ej underlåtit att infinna sig vid det dem utlofvade rygliga skådespelet. Afrättningen skulle ej försiggå på ännu en timma, och likväl hvimlade redan kajer, torget samt de kringliggande gatorna af folk. Drabanterna med sina långa hillebarder hade svårighet att bana sig väg, och gendarmerna hvilka omgåfvo schavotten kunde knappast tillbakatränga de nyfiknas oroliga leder medan skarprättaren och hans drängar fullbordade sina tillredelser. Gatpojkar voro uppklättrade på stånden, på träden och på klädmånglerskornas bänkar; derifrån utyexlade de högt sina infall och anmärkningar. Man trängdes, mån grälade, man skrattade. Gatuförsäljarne, då betydligt talrikare än nu, trängde sig öfverallt fram bland massan och utskreko på vanligt bizarrt vis sina varor; en sångare hade uppställt sig på en afvisare och tjuste de kringståendes föga ömtåliga örhinnor med en lustig visa, till hvilken han ackompagnerade sig på en spiucken fio!. Här skreks ut tvål, der någonting annat; öfverallt omvexling bland den snart otåliga mängden. Man hade kert tagit det hela för en marknad, ett salutorg eller en folkfest, om ej de tre galgarne med deras i luften utsträckta röda armar och hängande tåg tydligt tillkännagifvit hvarföre folksamlingen egde rum.