Nu kastades hon upp på bödelns rygg. — Susande flyger piskan genom luften, — i strömmar flyter hennes .ädla blod. Hon klagar icke, hon beder; blott en gång, en gång öfver-väldigades hon af smärtan, blott en gång ropade hon högt: haf förbarmande, förbarmande med en czarinnas dotter! SLUT.