Aftonbladet – 5 februari 1855, sida 1

Natalia log, Alexis, sade hon, jag älskar dig och derföre vill jag upphöja dig till min gemål.n : Och med en fjusande, en blyg rodnad lade hon sina armar om grefvens hals. Är det inger förvillelse, ingen dröm ? utropade han med en eldig omfamning. Nej, det är verklighet, sade hon, och jag är skyldig dig denna upprätt: se. Man har i dag velat förtala dig hos m skola se huru jag tror dem. Alex hit en prest, att han välsignar värt förbund och tpphöjer mig till din gemål. Hvad sedan ock må komma, så skola vi dela det med hvarandra. Om jag en gång blir kejsarinna, så skall du blifva kejsare, OCh jag skall alltid ära och lyda dig såsom min herre och sjefherrskare. — — Om aftonen samma dag försiggick en ganska högtidlig och allvarsam scen uti Natalias boudoir. Ettaltare, bekransadt med doftande rosor, stod i midten af rummet, och framför altaret stod Natelia i hit atlasklädning, med myrtenkronan i sit! !:a bår, och med den långa brudslöjan som Jö. omsväfvade hennes späda gestalt. Grefve Alexig Orlow, hvilken i en rik rysk uniform stod vid hennes sida, betraktade henne med förtjusta och glödande blickar.: Den grymme bödelsknekten förde sitt lamm till slagtbänken och fröjdade sig öfver sitt offer, utan att beklaga det. På andra sidan om altaret stod presten, en ärevördig gubbe med silfverlockar och långt hbvitt skägg. Jemte honom sakristanen, icke mindre vördnadsbjudande. . Ingen vidare var I tillstädes såsom vittne utom Mariana, hvilken gråtande knävöjde bakom sin herrskarinna joch med sammanknäppta händer bad för sir i älskade prinsessas sällbet, Den högtidliga handlingen var slutad, och