CZARINNANS DOTTER). Blad ur czarväldets historia efter L. MÖNLBACK. Jag kände er mor,, sade Orlow, hon var skön som ni och mild och nidig., Ni kände henne, utropade Natalia, förtroligt fattande hans hand. O, ni kände henne. Nu är ni mig dubbelt dyrbar, emedan edra ögon skådat min mor, och kanske den hand som nu hvilar i min, äfven stundom vidrört min älskade mors hand? Det,, sade Orlow leende, hade jag icke vågat; det skulle varit ett statsbrott., Var hon då en så hög furstinna? frågade Natalia. Hon var kejsarinna., Kejsarinna ! utropade den unga flickan och flög upp ifrån sin plats med strålande ögon och purprade kinder. Min mor var kejsarinna,, sade hon med ett djupt andedrag. . Kejsarinnan Elisabeth af Ryssland., Öfverväldigad af nya, hastigt på hvarandra stormande känslor, sjönk Natalia tillbaka på divanen och betäckte sitt ansigte med sina händer. Tårar trängde fram emellan de späda fingrarne, och hela hennes varelse vari:1i en häftig, feberaktig svallning. Slutligen höjde hon armarne mot himlen med ett lycksaligt leende och utropade: Jag är således icke faderoch moderlös ; jag har ett fädernesland och min mor var kejsarinna ! Grefve Orlow kyste med vördnad fållen af bennes klädnad. ) Se A. B. n:o 1—9, 11—14, och 18—27.