Aftonbladet – 3 februari 1855, sida 1

och svär er evig: trohet, evig tillgifvenhet och dyrkan! Alexis Orlow, sade Natalia glad, ändtligen har jag då ett namn ,hvarmed jag kan nämna er. Alexis, var det icke äfven min fars namn? O, det har en god betydelse. Ni bär samma namn som min far, hvilken var så högt älskad af min :mor. Och hvilken czarinnan af-kärlek upphöjde till sin gemål,, hviskade Orlow, tryckande hennes hand till sitt bröst. Skulle ni väl kunna älska så varmt och hängifvande som er mor älskade sin Alexis? Den unga flickan rodnade, men ett mildt leende spelade kring hennes läppar, och ehuru hon nedslog ögonen utan att svara, förstod Orlow likväl att hon ej förtörnades, : och att han vågade vara djerfvare. Sakta lade han sin arm kring hennes späda gestalt, och lätt lutad intill hennes öra, hviskade han: Skall Natalia älska sin Alexis, såsom Elisabeth älskade Alexis Razumowsky? Ack, ni vet icke huru gränslöst jag älskar er, Natalia. Ni är min lycka, mitt lif, min framtid. Befall, bjud öfver mig, gör med mig hvad ni vill, blott Natalia säger att hon icke förkastar min kärlek, att den funnit ett gensvar i hennesg bjerta, och att ni en gång vill söga till mig, såsom Elisabeth sade till er far: Alexis, jag älskar dig, och derför vill jag upphöja dig till min gemål! — Ni tiger, Natalia, ni har intet förbarmande, intet medlidande ord för mig? Oh, min Gud, jag offrar er allt, och ni — Mer kom han icke att yttra, emedan hon med en hastig, glödande kyss. på hans läppar flög derifrån och inneslöt sig i sin bouoir. Orlow. såg efter henne med ett triumferande leende. Hon är min, tänkte han, och jag får här upplefva den aldra nättaste