Aftonbladet – 3 februari 1855, sida 1

Ni är en kejsarinnas dotter,, sade han, och ni skall sjelf blifva kejsarinna. Det var detta Paulo ville, och hvarföre man dömt honom som brottsling. Hvad han:icke kunde utföra måste lyckas mig, och derföre är jag hitkommen. Prinsessa Natalia, ert fädernesland kallar er, tronen väntar eder. Följ mig att mottaga er krona uti edra förfäders stad; följ mig att jag må få sätta er morfaders, czar Peter den stores krona på ert ädla, sköna hufvud ! TRETTIONDESJETTE KAPITLET. VARNINGEN. Från denna stund var Alexis Orlow Natalias beatändige följeslagare. Han syntes med undergifvenhet och passionerad ömhet vara henne tillgifven, och tillbad henne både som kejsarinna och älskarinna. Att hon var besfämd att blifva kejsarinna, hade han bemödat sig att för henne framställa som en oundviklig nödvändighet. Och hon, hon förstod honom blott alltför väl. Han hade uppväckt den unga flickans ärelystnad; en kejsarekrona kallade henne, och hvarföre skulle hon icke följa denna kallelse, då den ljöd från dens läppar som hon med obågränsadt förtroende var tillgifven. Han hade afslöjat allting för henne som rörde hennes fädernesland, berättat om hennes mor, den goda czarinnan Elisabeth, hvilken gjorde Ryssland så stort och lyckligt; hen hade förklarat att grefve Paulo Rasczinsky på hennes mors dödsdag bortfört henne, för att skydda henne mot den grymme och illasinnade Peter den tredjes förföljelse och i en sednare tid försäkra henne om hennes rättmätiga arf.. Sedermera talade han om Catharina som störtat ifrån tronen sin ovärdige gemål, för att sjelf taga regeringstömmarne i sina kraftfulla händer. Han talade äfven om