Aftonbladet – 2 februari 1855, sida 3

(Införes på begäran). Trajkappkörningen vid Stallmästaregården. Säng, saga och häfd förtälja, ända frän Hedenbös, om flera manliga idrotter, som hos våra förfåder stodo i hög aktning och bland dessa karlavulna lekar intog kappkörning med skarpa trafvare på blank is ett utmärkt rum... 1-.de länder som England och Arabien, der hästkulturen är bragt till högsta fulländning, äro offentliga kapplöpningar verkliga mnationalfester och anses icke allenast som detillförltligaste kraftmätare af de olika racernas egenskaper och förmäga utan äfven som de bästa medlen, att hos massan af folket väcka och underhålla kärlek och intresse för detta, det ädlaste af våra husdjur. Hos oss har trafkappkörningen som folknöje nästan helt och hället urartat och för det matta skenlif, som skall, tillkännagifva dess ringa tillvaro, har det en dast att tacka de frejdade veteranerna från den gamla goda bantiden hrr öfverdirektör Norling och brukspatron Vegelin, hvilka ensamt genom deras moraliska inflytande söka vidmakthälla denna gammalsvenska och för hästkulturens befrämjande högst vigtiga sed. Bland de många skälen till detta öfverklagade urartande, anser jag mig böra påpeka endast dessa: 1:o Brist på ordning och skick vid körningen, ty man vet nu ej ett ord om nägra banreglor, som bes stämma huru och hvilka skola få färdas på banan under pågående täfling; detta kan ensamt förekommas genom bildandet af en trafkappkörareklubb; om denna ej blifver någon Jockey Clubbs, så kan den vara aktningsvärd ändå. 2:0o Att de täflande icke, efter deras hästars olika förmåga, indelas uti olika klasser, utan nu kör man sjelfsväldigt som man vill, hvarigenom äskädaren har intet intresse att följa täflingen med uppmärksam het. Lät endast jemngoda hästar springa tillsammans. och det skall dä icke allenast blifva ambition hos djuren att söka gå om hvarandra, utan ett lofvärdt bemödande hos egaren att så väl genom ändamälsenlig skötsel ochffodring bringa hästen till högsta potens af lifskraft som genom skicklig körning, utan att öfver anstränga ändock taga alla trafvarens krafter i anspråk. 3:0 Saknad af priser för dem, som hafva den patriotismen att uppmuntra svenska hästafveln genom inköp och underhäll af dyra springare. Om pokalen endast vore värd 30 å 50 rdr, men hade denna inskription: Trafkappkörareklubbens i Stockholm första pokalpris, är