Aftonbladet – 1 februari 1855, sida 1

de andra; de innehöllo blott begabbelse och hån öfver Corilla. Men hon blef likväl krönt, hon stod likväl der uppe på Capitolium, med lagerkransen virad kring sin panna, och emottog sina förnäma gynnareg och vänners fröjderop. — Folket instämde ej deri, och då de förnämas jubel tystnade, trängde mängdens hånskratt upp till den lagerkransade skaldinnan, och tjut och hvisslingar följde henne äfven på återvägen från Capitolium; det förföljde henne genom alla gator, ända in ihennes boning, — folket hade dömt henne. Förkrossad och ursinnig, höljd af blygsel, flydde hon från Rom till Florenz. Hon förstod att smickra de store och vinna furstarne för sig. Hon var furstarnes skaldinna, och ett mål för folkets smädelser. Hon egde furstars gunst, och folkets förakt. Men lagern tillhörde henne, hon var ansedd och eftersökt i de förnämes kretsar och vid hofven. Catharina af Ryssland uppfyllde dertill det löfte som Orlow gifvit improvisatricen i czarinnans namn. Corilla erhöll från Ryssland en pension. — Ryssland betalar alltid mycket frikostigt dem som sälja sina tjenster åt detsamma, Ryssland är ganska rikt, och så många tu: enaf de ädlaste kland dess söner sändas vil Sioerien, för attigrufvorna bryta der metall hvarmed de ryska sjelfherrskarne öpa spioner och belöna förräderi mot deras fiender och motståndare: TRETTIONDETREDJE KAPITLET. DEN RYSKE OFFICERN. Vi ha uppehållit oss ett ögonblick vid de förändringar som inträffade i den romerska statens styrelse samtidigt med de händelser för hvilka vi ämna redogöra. Vi ha gjort det, för att gifva en antydning om karakteren af de nya förhållanden, under hvilka Orlow och hans handtlangare fingo ett vida friare spelrum vid utfärdandet af sina anslag, än de kunnat påräkna tillförene, medan det var att befara att den rätträdige Ganganelli kunde