Aftonbladet – 30 januari 1855, sida 3

hvarefter han gått till dörren ät tryckerilokalen och sökt öppna den. Härvid hade likväl Ekbom kommit inrusande och under utrop af: Hvad ska ni här, era sakramenskade rackare ?, sökt hindra Jäderin, som höfligt svarat: Jag söker ej herr Ekbom. På tillsägelse af Jäderin fördes Ekbom undan, dörren öppnaces och polisstyrkan begaf sig öfver tryckeriet och förstugan äter till tamburen, i hvilken Jäderin, vittnet samt konstaplarne Lunågren och Lundblom ingingo, i ändamäl att derifrån inkomma i köket. Ekbom hade då kommit öfver tryckeriet och förstugan efter in i tamburen och ytterligare sökt hisdra Jäderin i visitationen, hvarvid vittnet och de sistnämnde bäda konstaplarne på tillsägelse att föra undan kir len fattat i Ekbom och fört honom in i bans sängkammare. Härifrån hade han likväl sökt åter uttränga och dervid tilld-lat Lundblom 2:ne slag i ansigtet så att högmössan afföll och derefter, då Jäderin tillkom, äfven honom ett slag i ansigtet. Härefter kallade Jäderin Ekbom till inställelse i poliskammaren och polisstyrkan gick ut i förstugan. Der anmäldes att Lundbloms högmössa var qvar inne, hvarföre man, då tamburdörren var stängd, äter tog vägen öfver tryckeriet och det rum, hvari Uggla låg, till mellersta rummet, hvars dörr till sängkammaren likväl spärrades af Ekbom, som stod i sängkammaren. Vittnet, Lundgren och Söderström hindrade emellertid Ekbom att stänga dörren och Lindvall ingick efter högmössan. Under uppträdet hade Ekbom vid något tillfälle äfven kallat poliskarlarne med ordet fähundar, men när kunde Lindström ej uppgifva. På af ordföranden gjorda framställningar ändrade sedan Lindström så tillvida sina först bestämdt vidhållna uppgifter att Ekbom möjligen varit stående i mellersta rummet, då fråga var om högmössans uthemtande, hvarjemte han förnekade sig hafva, så som vittnet Uggla uppgifvit; fällt nägot yttrande ätt Ekbom vore arresterad. Derefter förekallades öfverkonstapel Lunigren. Hån ha8 följt Jäderin in i tryckeriet, der på fräga efter magister Rosenschöld en arbetare svarat: han är ej hemma eller han är ej uppe. Om Jäderin ingätt i sätterirummet och fram till dörren ät boningsrummen kunde Lundgren ej erinra sig. Vittnet och Lindvall hade stannat i tryckeriet medan Jäderin följde arbetaren ut i förstugan och hade icke iakttagit något förr än från boningsrummet närmast till sätteriet hörts röster. Derpä hade dörren mellån dessa båda rum öppnats och Jäderin dervid yttrat herrn har ju hört att jag ej söker herrn. Sedan be-. gaf man sig till förstugan, der vittnet stannade och ej, som Lindström uppgifvit, gick in i tamburen med kommissarien. Ekbom kom efter samma väg. På Jäderins tillsägelse hade Ekbom blifvit införd isän3kammaren, men om vittnet, såsom äfven Lindström uppgifvit, dervid biträdt blef ej af Lundgren förklaradt. Vid Ekboms rop: ta reda på bofvarne! hvad vill ni, vill ni stjäla? dervid han äfven fattat Lönnmark i kragen, hade vittnet lossat Ekboms hand, och sade sig sedan förmärkt hurasom Ekbom först slagit Jäderin och derefter Lundholm, en uppgift som strider mot bäde Jäderins egen och vittnet Lindströms berättelser. Efter skedd kallelse af Ekbom till poliskammaren hade man gätt ut i förstugan. Vid af ordföranden framställde frågor ändrade äfven Lundgren sina uppgifter sålunda, att han slutligen förklarade sig icke bestämdt minnas om Jäderin eller Lundblom först af Ekböm fått emottaga slag; men det öfriga vidhölls, Öfverkonstapel Lindvall berättade derefter att arbetaren i tryckeriet, på Jäderins fräga efter Rosenschöld, svarat jag skall höra efter, hvarpå Jäderin ingått i sättarrummet och fram till dörren till boningsrummet. Den utgångne arbetaren hade icke varit åtföljd af kommissarien, utan hade denne stannat qvar i tryckeriet tills konstapel Lönnmark anmält att tamburdörren vore öppnad (om denna Lönnmarks rapport till Jäderin visste hvarken Jäderin eller de öfriga vittnena det ringaste). Lindvall, som stannat i tryckeriet, hade redan observerat, då dörren från boniogsrummen blifvit öppnad, att kommissarien gätt fram till den säng som fanns i rummet innanför sätteriet, och frågat är det magistern?., hvarpå den person som legat i sängen svarat nej,. Denna upp: gift som innebär att Lindvall efter dörrens öppnande skulle utifrån hafva sett något som enligt alla andras uppgifter passerat inne i rummet förr än dörren öpp nades, vidhöll Lindvall, oaktadt flere gänger förnyade frågor och förklarade sig taga den på sin aflagda vittnesed. — Sedan polisstyrkan kommit ut i förstugan hade vittnet stannat der och sett Ekbom komma frän tryckeriet samt rusa in i tamburen, hvarvid vittnet hört honom ropa hvad vill ni, villni stjäla? Vittnet hade hemtat högmössan och för det ändamålet krupit under Ekboms arm in i sängkammaren från mellersta rummet. Jäderin ändrade nu sin förut gjorda berättelse i fråga om Ekbom kommit till tamhiren från sängkammaren eller tryckeriet, så att den kom att öfverensstämma med hvad af hans vittnen i motsatts mot de af Ekbom åberopade blifvit uppgifvet. Äfven äterkallade nu tiil slut Lindvall sin uppgift att hen sett Jäderin gå fram till Ugglas säng. Konstapel Söderström vittrade att arletaren efter ringningen på klocksträngen yttrat: Jäderin är hära. Då polisstyrkan ingick i boningsrummet hade Ekbom rusat upp och utropat hvad tusan djeflar tränga ni er in för? och äfven nämnt Jäderins namn. Vid dörren mellan det rum, deri Uggla legat, och sätteriet hade Ekbom enligt detta vittnes utsågo utropat: Jäderin, gå ej dit, ni har der ej att göra!s Vittnet, som sedan varit med Jäderin i tamburen, hade sett Ekbom komma öfver tryckeriet och förstugan dit efter under svordomar, och hade på tillsägelse af kommis arien biträdt vid Ekboms införande isängkammaren. Derefter hade Ekbom fatiat Lönnmark i kragen under utrop jag skall se hvad du är för en sakramenskad fähund, som kommer civilt klädd och tränger dig in här! Vittnet hade icke sett Jäderin få något slag, men hade hört honom beklaga sig öfver ett sådant och bade aerefter sett ätt Lundblom blef slagen så att högmössan föll af. Konstapel Lönnmark hade på befallning stannat i tryckeriet under det kommissarien genomgick boningsrummen, och vid dörrens öppnande frän dessa till sätteriet hört Jåderin svara Ekbom, herrn hör juatt jag icke söker herrn. Vittnet hade biträdt vid Ekboms förande från tamburen in i sängkammaren och der blifvit fattad i kragen af Ekbom, som dervid ut brustit: hvem är ni? är det ingen som gär efter värden? här komma civila personer och öfverfalla mig. Äfven detta vittne uppgaf att Ekbom först slagit Jäderin och sedan Lundblom. När nu saken i går företogs vär Ekbom icke tillstädes. Domstolen företög emellertid justering af protokollet för den 15, hvilket af de närvarande godkändes, men med anledning af hvilket öfverkonstaplarne Lindström och Lindvall nu gjorde ytterligare ändringar i sina vittnesmål, den förre i en oväsentlig punkt, och den sednare så tillvida att han nu ville återkalla äfven den uppgiften att Lönn mark till kommissarien anmält att dörren till tamburen varit öppnad. Under protokollsjusteringen hade ett bref ankommit -till domstolens ordförande frän Ekbom, hväri denne förmälde sig af hastigt påkommet illamående vara förhindrad att tillstädeskomma och anhöll om uppskof med målet. Efter justeringens slut tillkännagaf ordföranden detta, hvarefter målet uppskjöts och skulle Ekbom kallas att vid vite af 3 rdr 16 sk. bko nästa gäng tillstädeskomma. AÅhörare hade infunnit sig i sådan mängd, att dörxen till sessionssalen ej kunde slutas, och flere gånger oväsen Höll på att utbryta. Under tiden emellan dessa båda rättegångsdagar har Ekbom hos domstolen begärt få genomse protokollet för den 15 men blifvit förvägrad sädant på den grund att det ej af protokollsföranden vore så fullständigt uppsatt att det af öfrige ledamöter blifvit besedt. Häröfver bar Ekbom till justitiekansl NP TESSAN I E YST IS 0 VAR