Aftonbladet – 30 januari 1855, sida 2

för ljuset hastade den åter in. ibland buskarne, Allt närmare och närmare nalkades denna skugga intill huset, och då alleerna här blefvo bredare så att månens sken helt och hållet kunde upplysa -gångarne, då upptäckte man tydligt att det var ett menskligt väsen, en hög, reslig mansgestalt, som försigtigt närmade sig huset. Men hvad var det som blixtrade i hans gördel, — var det ej en dolk, och der bredvid en pistol och en lång knif? Ja, det är en beväpnad man som smyger sig hotande fram till det stilla, ensliga huset, och ingen ser eller hör det. Till och med de båda stora hundarne, som eljest under natten med trogen vaksamhet plägade genomströfva trädgården, äfven de tiga? Men, hvar äro de då? Carlo hade likväl lösgjort dem ur deras kedjor, på det de skulle fritt få springa omkring. Hvar äro de nu? Med stela lemmar, kalla och liflösa, ligga de-långt ifrån huset in i buskarne. Framför dem ligger ett förföriskt doftande köttstycke. Lukten deraf hade lockat dem. Deras instinkt hade ej kunnat säga dem att det var förgiftadt; de hade ätit deraf och lågo nu liflösa bredvid den föda som gifvit dem döden, Intet varnande tecken förkunnade således att Josef Ribas, den djerfve tjufven och galerslafven, i brottslig afsigt framsmög, för att rånröfva den landsflyktiga hennes sista tillgångar och hjelpmedel samt beredd att nedstöta enhvar som kunde vilja bindra honom hans förehafvande, Lyssnande stod han vid huset, men då ntet buller förnams, tog han fram ett med jära bestruket papper och intryckte dermed n fönsterruta. Derpå stack han in handen ch öppnade hela fönstret, och med ett djerft prång svingande sig upp, på fönsterkarmen, I