Aftonbladet – 30 januari 1855, sida 1

Arme Carlo, och jag den ännu armare Natalia ! hviskade hon. Han älskar åtminstone; men jag, är jag ieke ännu mer beklagansvärd? Jag har ingen som förstår mig, ingen åt hvilken jag kan gifva mitt hjerta; och hvartill gagnar mig då den glåns som omger mig, hvartill gagnar mig då mitt lysande namn? TRETCIONDE KAPITLET. . INBROTTET. Corilla hade hållit ord; hon hade till grefve Alexis Orlow sändt Carlos broder, galörslafven Josef Ribas, och -med ett grymt leende hade hon sagt till.denne: Ni skall hämnas mig på er förrädiske broder. Grefve:Orlow välkomnade vänligt Corillas skyddsling. a I Om ni tjenar mig. trögetx, sade han, så kan ni vänta er en kunglig belöning, så kan ni räknaopå -vår mäktiga: kejsarinnas nåd och ynnest. :Men säg mignu till.en början hvad duger nictill, i hyad yrken och konster är ni isynnerhetförfaren 2 Jag kan ioke myckets, sade Ribasleende, och-det lilla jag kan-har redan blifvit ansedt såsom för mycket. Jag kan-rätt behändigt föra. dolken och igenom ryggen sända den rakt i hjertat. Men för ett dylikt experiment på en gynnad .medtäflare i Palermo nödgade mig den förbannade polisen att resa inkognito ur staden och jag begaf mig till Neapel. Der lärde mig-en godvän konsten satt tillverka falskt mynt, en konst hvari jag verkligen vann någon fullkomlighet, så att jag några år utöfvade den med temlig framgång. Men äfven denna. konstfärdighet tyckte polisen åter vara för mycket soch? hindrade mig från all vidare förkofran, derigenom att de för tid år gåfvo mig fri kost och boning på galererna. Ack; det var en lycklig tid, ers excellens; jag: har lärt en hel hop saker på galererna,