Aftonbladet – 30 januari 1855, sida 1

liga oskuld icke anande den smärta hon beredde Carlo; hvarföre skulle vi inte glada finna oss deri? Vi äro ju alltid vänner och allt skall ännu blifva godt. Ja, allt skall blifva godt, utropade Carlo hänryckt. Ni kan icke älska. mig, så som jag er, men jag kan inviga mitt lif åt er, och det vill, det: skall jag. Der hemma i mitt sköna Neapel gifves en skön, god sed. t den man älskar förskaffar man en vapendragare, en beskyddare, som förljer den älskade på alla vägar, vaktar vid dess tröskel när hon sofver, och smyger sig hemligt på afstånd efter henne när hon lemnar sitt hus, betraktar alla förbigående för att skydda henne mot hvarje anfall eller fientlig afsigt, och om någon fara inträffar, ila till hjelp. Natalia, jag vill för er blifva en sådan vapendragare. Vill ni antaga mig dertill? Leende räckte hon honom sin hand och sade: Jag vill det., . Carlo tryckte hennes hand till sina läppar, och en varm tår fuktade den; Välan, så svär jag att vara er väpnare; sade han djupt rörd. Öfverallt der ni är, skall jag Vara, och såsom en värnate och ibeskyddare följa er; hotar en fars, så kalla mig, öch ni skall finna mig vid er sida; ständigt, dag och natt, skall jag vaka öfver er. Så länge jag lefver, Natalia, så länge jag ännu har arm och en säker dolk; så länge skall ingen olycka träffa er. Ni kan icke blifva min och icke-besvara min kärlek; men jag, jag kan vaka öfver er och tjena er; ni har nu pifvit mig rättighet att, om så behöfves, dö för er, och det Natalia; äfven det är en lycka:, j Så talande uppreste sig Carlo, öch ej mer i stånd att dölja sin djupa sorg öch sändertrycka sina tårar, lemmnade -han Natalia och ilade till den aflägsnaste delenaf trädgården. Den unga flickan såg sorgset efter honom.