signora. Ett verkligt hat är lika mycket värdt som en verklig kärlek, ja ofta ännu mer. På hatet vågar man mera förlita sig, ty det fortvarar. Jag vill alltså förtro mig till er, signora, om ni svär mig, att icke förråda ett enda ord af hvad jag ämnar säga er. Jag svär det, bedyrade Corilla allvarsamt. Så hör då! Denna prinsessa Tartaroff är en bedragerska; intet furstligt blod flyter i hennes ådror, och hon utgifver sig för furstinna, emedan högförrädiska planer dermed äro förbundna. Mer kan och bör jag icke säga er, men det är er nog att veta, det min höga kejsarinna uppdragit mig att föra den föregifna prinsessan till. Petersburg, på det att hon der må få sitt straff. Jag har svurit att verkställa detta uppdrag och jag vill lösa mitt ord, i det jag bringar henne härifrån oskadd och utan allt uppseende. Begriper ni nu hvarföre jag kom ? Jag begriper, sade Corilla, en kejsarinna vill hämna sig, och derföre skall en stackars skaldinna uppgifva sin lilla privathämnd. Men hör nu, om jag inte trodde på hela den der historien, om jag ansåg den för en saga, som ni uppfunnit för att skydda er prinsessa mot min hämnd ?2 Ni skall och måste tro mig, hör blott vidare., Och Alexis talade länge och lifligt med henne, dervid han lät henne kasta en blick i hans hemligaste intriger och hans fint genomtänkta planer, hvarföre ock Corilla åhörde honom med spänd nyfikenhet och högt blossande kinder. Jag, begriper nu allt,allt, sade hon lifligt då Alexisslutligen tystnade, det är en stor, men tillika infernalisk plan ni har å bane, en plan, som den onde sjelf måste afuudas er! Och ni? frågade Orlow skrattande. Åh, jag, sade hon, jag är kanske också ett slags demon, och derföre vill jag äfven vara er:behjelplig. Ni behöfver en bemedlare med hal tunga och klent samvete. Jag kan förskaffa er en sådan. Ah, det skall bli en lustig historia, Sade ni icke, att sångaren