Jag har det ej, sade hon: häftigt, ty man förvägrar mig ryktets lön. Hvad sade påfven, har ni varit hos honom, ers eminens?) Jag kommer just nu ifrån honom. Nå, hvad sade han ? pHvad han alltid svarat mig: nej. Men Ganganelli kan icke lefva i evighet, äfven han måste väl en gång dö, och sedan — Sedan, när ni på Capitolium smyckat Cor rilla med lagerkronan, då skall hon frivilligt och lycklig lägga sia myrtenkrona för edra fötter,, hviskade hon med sitt mest tjusande leende. Kardinalen tryckte henne i sina armar. Ni skall hafva er lager på det myrtenkronan må blifva min,, sade han eldigt. Ni skall snart ge om Francesco är en känslolös man. Lef väl, Corillal Och med en flygtig helsning ilade han bort. Corilla såg förundrad och leende efter honom. TJUGUNIONDE. KAPITLET. VAPENDRAGAREN. Sedan Paulo lemnat Natalia, sedan hon icke mer egde honom i sin närhet, kände hon sig midt i det paradis, som omgaf henne, likväl sorgsen och allena. Hon lät icke mer som förr sin sång ljuda i munter täflan med foglarnes, ej heller hoppade hon mer, full af ungdomsfröjd, fram genom allgerna lik ett ungt rådjur. Nedslagen, med sänkt hufvud, satt hon under en myrtenbuske, vid den klara källans rand, och djupa suckar höjde hennes röst. Allting har blifvit annorlunda, allting,, sade hon tankfullt för:sig sjelf. En stor, en förfärlig hemlighet har blifvit afslöjad för min själ: hemligheten af min gränslösa öfvergifvenhet. Jag har ingen på jorden som tillhör mig. Förr trodde jag. ej det. Paulo var mig allt, han var min vän, min far, min bror, men Paulo har lemnat mig, jag tillhörde honom icke och derföre fick jag ej följa honom. Och hvad skall det blifva af mig? Jag har ju Carlo,, svarade hon sig sjelt sakta och med ett vemodigt leende. Mer Carlo har icke uppfyllt den tomhet sor Pau