Carlo som en drake bevakar sin kära skatt? Nå, hvad skulle ni säga om det blefve hans egen bror, som bekämpade draken. Hans egen bror, är ej det lustigt, herr grefve? Och är ni säker på honom ? frågade Orlow. Var utan fruktan, Carlo Ribas är så dygdig, att han icke hatar någon så mycket som sin bror Joseph, blott derföre att denne några är varit på galererna för myntförfalskning. Nu är han fri och har i hemlighet kommit hit; och som han visste, att jag kände hans broder, kom han till mig för att begära understöd. Jag skall sända honom till er! sOch ni glömmer ju icke heller min begäran att i alla sällskaper berätta om den stora kärlek som czarinnan Catharina hyser för denna hennes nära anförvandt, prinsessan Tartaroff? Jag skall icke förgäta det. I er hand, herr grefve, lägger jag min hämnd och omsorgen att befria mig från denna medtäflarinna.n Och er hämnd skall blifva nöjd, och äfven er ärelystnad, svarade Orlow med ett djefvulskt leende. Och när verket är fulländadt och ni troget bistått mig, då, signora, kan ni vara säker på kejsarinnans högsta tacksamhet. Catharina är sånggudinnornas höga beskyddarinna, och äfven för den berömda skaldinnan Corilla skall hon hafva något vedermäle af sin ynnest. Ni kan räkna på en kejserlig belöning.n — Och jag skall tacksamt mottaga den, sad Corilla leende. En skaldinna är ständigt fattig och behöfver understöd. Muserna förläna väl glädje, men icke rikedom., Ack, ropade Corilla, då grefven lemnat henne, jag skall dock slutligen ernå allt hvad jag eftersträfvat! Jag skall icke allenast krönas med lager och ära, utan äfven blifva välsignad med rikedom. Jag skall vinna allt hvad man på jorden önskar, penningar och ryktel, Det har du redan! utropade kardinal Francesco Albani, hvilken obemärkt inträdt i rummet.