Aftonbladet – 29 januari 1855, sida 2

väl att det ypperligt klädde henne, och ätt hon dermed redan hade eröfrat månget hjerta. I hemlighet bäfvade hon dock något litet, och rädd gjorde hon inom sig den frågan: hvad vill den ryske grefven hos mig? Men med ett gladt ansigte gick hon honom till mötes och låtsade alldeles icke märka att hans panna låg i mörka veck, och att hans anletsdrag visade ett nästan hotande utstryck. Han är en barbars, tänkte hon, och med barbarer måste man umgås på annat sätt än med andra män. Jag måste smickra den der björnen för att kunna tämja honom. Det är en allvarsam sak som fört mig till er, signora, sade Alexis dystert. En allvarsam sak ? frågade hon muntert. Ack, då beklagar jag er, hr grefve. Det är svårt att tala med mig om allvarsamma ting. Ni verkställer kanske heldre sådana all. varsamma saker än ni talar om dem, -genmälde Alexis, i det han vårdslöst kastade sig ned på divanen. Ni bör dock icke leka med så allvarsamma saker, som en dolk till exempel. Ni kastar honom ifrån er, ni kan ju icke så noga veta hvilkens hjerta ni dervid af en händelse kan komma att genomborra., Jag förstår er icke hr grefve, sade Corilla obesväradt, och såg dervid på honom med ett så förledande uttryck, att Alexis ovilkorligt log. Så vill jag försöka göra mig begriplig för er,, sade han i mildare ton. Ni skall veta, att jag känner er, Corilla.. Denne mördare, som på kardinal Bernis fest förföljde prinsessan Tartaroff, var tingad af er, signora Mads dalena Morelli Fernandez, kallad Corilla., Och om det än så vore, signor Alexis Orlow, kallad den sköne nordiske Hercules? frågade hon, med behaglig skalkaktighet efterhärmande hans gravitetiska allvar; söm det än så vore, hvad sen? Alexis betraktade henne nästan förvånad. Ni är undransvärdt djerf, sade han. Blott slafvar äro modlösa, svarade hon; friheten är djerfhetens moder.,