Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 2

denna dolk i går mitt hjerta? Då hade jag likväl dött medan jag ännu var lycklig. Du skall ännu blifva lycklig,, sade grefven med en lätt anstrykning af bitterhet. Carlo stannar qvar hos dig och framtiden ler emot dig Hon såg på honom med klara blickar, men svarade intet. Hon var åter sig sjelf en gåta. Nu, när hennes vän, när Paulo ville lemna henne, nu tyckte hon sig ha handlat orätt, om hon ock blott för ett ögonblick kunnat älska någon annan högre än honom, hennes välgörare och beskyddare; ja, hon kände det liksom älskade hon i sjelfva verket icke någon annan så högt som honom, och att hon kunde utan saknad lemna alla andra om hon derigenom kunde försäkra sig om Paulos beständiga närvaro. Men hastigt for hon tillsammans och en liflig rodnad betäckte hennes kinder. Tillfälligtvisg hade hennes blick genom fönstret varsnat Carlo, som med långsamma, dröjande steg gick utföre den all som förde fram till villan. Grefve Paulo hade följt hennes blick och då han varseblef sångaren sade han: Han skall ifrån denna stund vara din beskyddare. Lofva mig att älska honom som en broder. Vill du det? Med forskande, genomträngande blick gjordes denna fråga, som hon med oskyldig, klar röst besvarade: Ja, jag vill älska honom som min broder., Ännu en sak och sedan låt oss skiljas,, gade Paulo. Mariana är trogen och redlig; låt henne aldrig lemna dig. Jag har för sex månader rikligt försett henne med penningar till bestridande af alla utgifter, och jag hoppas, att redan innan denna tid är tilländaluen kunna sända hvad som ytterligare kan ehöfvas. Hvarom icke, så tänk att jag är