Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 1

CZARINNANS DOTTER). Blad ur czarväldets historia L. MÖHLBACK. Och nu utbröt ett sådant jubel af hänryckning att Natalia blef rädd och ängslig. Hon såg sig omkring, det förekom henne som måste Paulo komma henne till hjelp för att rädda henne från dessa smickrande män som omåfvo henne. Hon såg honom icke. Hvarfn Paulo eller Carlo. En krets af beundrande kardinaler hade så helt och hållit omringat henne att hon tyckte sig vara en fånge, och det ängslade henne att vara medelpunkten för all denna uppmärksamhet. Långt ifrån, med glödande kinder och yredeblixtrande ögon stod Corilla. Jag skall hämnas denna skymf eller döv, tänkte hon, och med krampaktig häftighet fattande Albanis hand, hviskade hon till honom: Befria mig ifrån henne, och jag skall uppfylla alla edra önskningar !s Ibani log förnöjdt; då är du min Corillan, sade han, och ingenting kan rycka dig ifrån mig. Detta barn är hemfallet åt döden. Se blott, se huru skyndsamt hon banar sig väg genom mängden, ah, det är henne för varmt här i salen, hon närmar sig dörren till trädgården, nu emyer hon sig ut — ack — gif mig din hand Corilla! Blott ännu några minuter, och den skönaste qvinna på jorden är minl. Lätt som en gazell, men orolig och darrande flydde Natalia ifrån stojet derinne, för att i fria luften andas lättare och, såsom det föreföll henne, blifva räddad ur någon öfverhängande fara. ) Se A. B. n:o 1—9, 11—14, och 18—20.