Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 1

gat natten. Hela denna ängsliga, sorgfulla: natt hade han genomvakat vid sitt skrifbord, nu lade han bort pennan och stod upp. Hans utseende röjde ett fast, ett oåterkalleligt beslut. Med stadiga steg närmade han gig dörren som förde till ett närgränsande rum och ropade sin vän Cecil. Genast syntes denne på tröskeln, och inträdande i grefvens rum sade han kort: Allt är i ordning. Paulo log sorgset. Uu är alltså öfvertygad att det icke gifves något annat medel för att rädda henne och 0ss? frågade han. Intet! sade Cecil. Hvarje längre dröjsmål ökar blott hennes och er fara, Denna natts tilldragelse kan tillräckligt bevisa det. Man bar traktat efter Natalias lif; utan Carlog hjelp skulle hon blifvit mördad, och alla våra planer varit omändakastade. Hennes lif är hotadt, och likväl kan du fordra att jag skall lemna henne här ensam och utan värn ? Var det ni som räddade henne ur denna fara?, frågade Cecil. Tro mig, det är er närvaro som till största delen bereder henne faror. : Just emedan ni är vid hennes sida, misstänker man henne och skall försöka att lura ut alla hennes steg; just emedan hon är med er, tror man sig i Natalia se den hvars hemlighetsfulla flykt ur Ryssland man redan länge afvetat och hvars vistelseort Catharina låter efterspana i alla länder. Rädda alltså Natalia, i det ni skenbart öfvergifver henne. Vänd hem och berätta dem en saga om en föregifven prinsessa, genom hvilken ni blifvit narrad, och den ni lemnat så snart ni upptäckte bedrägeriet. Man skall öfverallt låna er ett troende öra, ty man tror så gerna hvad man önskar, och endast på detta sätt kan ni betrygga er egen och Natalias framtid1 Allt det der är visserligen sannt,, svarade