— BLANDADE ÄMNEN. Pengt Erland Fegelberg. (Ur Helsingfors Tidn., förmodligen författadt af ZTopelius.) Blek sem den hvita mermorvärd på fallna bjeltars graf, Stod orden i sin vinterskrud vid stormupprörda haf Och rofvade på minnets läns och såg med sorg och hopp På solar som gått ned i natt ech solar som gå opp. Der stod historiens majestät, i kangamantel prydt, Ej. .mer en saga sagd i dag, i morgon glömd på nyit, Men kopparklädt med svärd oeb sköld, på Mälarstadens torg Och såg odödligt manande på Sverges kongaborg. ; Och rtordens gudar trädde fram i söderns mermorskrud, Men lugna, väldiga, alltsom det höfs en nordisk guds Och invid dem i fint behag stod evigt ung och glad Utaf Olympens gudaslägt den klassiskt sköna rad. Och mästaren, utur hvars själ bvar bild, hvar hjeltehamn Har sprungit som en stjerna fram ur blåa himlens famn, Han stod bland sina verk och såg med faders huldköt der Förenade den nord hen mins, den söder han haft kör, Oeh rundt omkring i jubel stod hans folk. Och rundtomkring ijöd icke blott den gamles pris allt i den vida ring, Men Sverges ära hade rest en dubbel minnesvärd Af häfdens och af konstens glans vid sing kungars gård. Och. mästaren gick, bort. Och snart i bister vinterqvi Så -kom en storm med snö och is från höga Rördanfjäll, Och störmen for och for allt bört till fjerraa Medelbaf, Der smalt dess drifva i-en tår på fallne mästarns.graf. Den blinda marmorn gräter ej. Den hårda malmens bröst, Förstelmadt under mästarns hand, förstår ej saknans röst. —. Men långt i nordens snö och långt i Södarns rosdähilig Hvart hj som konsten kär, skall minnas Fohjerta konsten. kör, skal St ol Ty malm och klippor ha vi nog; och hatet smider dem Till dödens lod och härda svärd och mur för hotadt hem, — Men hvar är den, som anderik och kärleksfull förstår Attlöcka fram ur klippans famn en evig ungdoms vår P Och hård som klippan randas nu en ny och bister tid, Emjernets tid ochbatets tid, som skrämma konstens : rid. Men, fallne mästare, var lugn! En starkare än du Skall mejsla fram ur klippans fåmn en nyfödd färannp. — — Väderleksspådom. Gottlands Läns Tidning uppställir med ledning af åtskilliga uppgifoa förhållanden en förutsägelse om väderleken och ärsväxten under loppst sf innevärände är. De stöd, på hvilka denna förutsägelse förnämligast grundar sig, äro Töljande:ss 1. Nittonårsberäkningen (det i vår almanacha i år såsom vanligt upptsgua förhållandet med väderleken för 19årsedan), som upplyser, att vilitern blit Jombytlig och blåsig med snö, storm och yrväder omkring den 18 Januari och 18 Februari; fåren ofta kylig med mänga frostnätter samt vexelvis regn och strömoln, snö den 28 April; 5 och ,9 Maj; sommaren lagom varm ssmt Mången gäng blåsig; j bösten tidig med kyla och blåst. 2. Vintergatan i höstas förespådde icke fullkomligt jemn vinter, men väl någorlunda tidig början på vintern, äfvensom temligen fidig vär, 3. Sankt Mårtens gås Geremot utvisade, att vintern skulle i början blifva nägot ostadig och lindrig, men sedan jemn till. vårens början, som skulle inträffa ungefär i slutet af Mars. Svinmjelten förespådde nära nog detsamma, men tidigare vår; och af Snöblomningen eller snojgludgu. Här man inhemtst, att endast Jitet snö innevarande vinter Kömmer att vankas. 4. Bondpraktikon förutsäger: Vintern ostadig, men något jemnåre under första bälften .f Janusri och hela Februsri; våren börjar ruskig, men bir bättre i April samt ostadig och blåsig i Msj;sommaten ombytlig, hösten blid i början till mot slutet af ÖOktober, men sedan kylig och regnig. Både landets och hafvets alster gifva medelmåttig aftastning. . 5. Dittmars Väderlekslära underrättar Oss, att vintern blifver ostadig, närmande sig till blid (kall isödra Europs); våren mest kylig; sommåren angenäm och Tågolm varm; hösten ombytlig: 6. Herschels tabell förespär: Vintern ostadig och stundom stormig; vären dels vacker och dels regnig;