Aftonbladet – 25 januari 1855, sida 1

CZÅRINNANS DOTTER): Blad ur czarväldets historia efter L. MÖNLBACK. Carlo! utropade Corilla ilande emot honom med öppna armar. Hän drog sig ovänligt tillbaka. Du glömniers, sade han, att den lille, obetydlige och ökände sångaren icke mer älskar dig Corilla! Gynna alltså dessa tusende som ligga för dina fötter och smäkta efter ditt leende och dina glödande blickar; jag har ingenting deremot och är alldeles icke svartsjuk ! sMen hör du!s ropade hon vildt, du får icke älska någon annan än mig allena, eller öck, frukta för henne som du älskar! Ah, du trodde väl, att jag inte skulle kunna upptäcks hemligheten af din nya kärlek eller utspana den nya gudinna, åt hvilken du invigt ditt bjerta? Darra alltså nu, ty jag, jag känner henne. Jag känner den trädgård, som Hörn bebor; och ett ställe vid muren, just midt emot hennes älsklingsplats, och den som känner detta ställe och besitter en öfvad Hand och en skarp dolk; den skall veta att slunga honom så, att-han genomborrar henHögs bröst. Carlo intogs af en dödlig ångest vid desså örd, hans hjertas slag nästan stannade, men hän gjorde shart våld på sig sjelf, och sade med ett föraktligt leende: Kardinal Francesco Albani eger visserligen. ibland sina bravi mångå skickliga händer, och säkerligen behöfves det blott några af dina mångprisade blibkar; för att skaffa-dig någon af hans beredvilligtv tjenare. Du gör narr åf rig,; sade Corilla nästan sorgligt; och likväl bör du betänka, att det endast är kärleketi! som gör mig så vild och F.So.A. B, nio 1—9, 11-14, 18 öek 19.