Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 1

ilskvärd blygsamhet, ,jag är rädd att man skall skratta åt mig och att du måste rodna öfver mig. Men hör du, Paulo, säg då åt de höga herrarne och de förnäma damerna, att det är första gången jag besöker ett sällskäp, och att de böra hafva öfverseende med ett stackars barns oskicklighet, som icke känner verlden och ingenting vet om dess lagar och bruk. För dig behöfver man icke göra några ursäkter,, sade Paulo vänligt. Var blott du sjelf, sann och öppen, oskyldig och glad1t Glöm att du är i ett sällskap, inbilla dig vara i din trädgård och tala med menniskorna så, som du brukar tala till dina träd och blommor., Men skola också menniskorna gifva mig så kära och förtroliga svar, som mina blommor och träd? frågade Natalia eftersinnande. De skola säga dig ännu skönare och mera smickrande saker,, sade grefve Paulo leende. Men nu, Natalia, är det tid att.tänka på din toilette. Se, solen sjunker redan ner bakom pinierna, snart är festens .stund inne, .och din första triumf väntar dig. Åh, den skall icke länge behöfva vänta på mig, sade Natalia, och lätt och behagligt flög hon fram till huset. Paulo såg med .en vemodig förtjusning efter henne. Och denna engel skall jag lemnap, tänkte han, denna mitt lifs högsta och ädlaste klenod skall jag förlora z drifva mig sjelf ur paradiset. .Och hvarföre? Kanhända för att jaga efter en skuggbild, som aldrig blir verklighet, för att följa en chimer, som kanske blott är en luftbild, som retande dansar för mig och försvinner i töcken när jag tror mig kunna fatta den? Nej, nej, verlden är icke så mycket värd, att man för dess höghet och prål bör bortsälja sin själs ädlaste lycka. Natalia skall sjelf afgöra! Älskar hon mig, och är nöjd med det lugna, stilla lif, som är det enda Jag från denna stund kan bjuda henne, då, bort med denna fåfänga dröm och dess stolta begär efter höj het, då skola vi väl icke blifva de största och mäk