Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 1

skall, om så fordras, åtminstone kunna dö: för dig I Man skall döda oss alla tre, sade grefven. ! Tro mig, de dolkar, som skola träffa oss I äro redan slipade. Tro mig äfven, Cecil, då j jag säger att jag icke darrar för döden. Men! jag rädes för Natalia! Ack, det förekommer mig, som såge jag redan hennes mördare: smyga omkring, lägga sina blodiga händer. på henne, utan att jag skall vara tillstädes,: för att beskydda henne. i Och Paulo försjönk åter i dystra betraktelser, hemska aningar uppstodo hos honom och blodiga bilder tågade förbi hans själs ögon. TIUGOFIERDE KAPITLET. KARDINAL BERNIS FEST. Den fest, till hvilken den ädle kardi-: nal Bernis äfven inbjudit grefve Paulo och: Natalia, gafs till erkehertig Ferdinands af. Österrike ära. Denne furste gästade för ögonblicket kristenhetens .hufvudstad, efter hvad man förmodade uti en mission som stod i samband med den då å bane varande frågan om jesniterordens upphäfvasde, och man sade att erkehertigen hade medfört det österrikiska hofvets samtycke till denna af påfven Cle-: mens XIV, den store Ganganelli, ifrigt ön-. skade åtgärd. Kardinal Bernis: hade befallt att intet skulle sparas, hvarken penningar eller möda, för att göra hans fest rätt glänsande, för att derigenom öfverbjuda alla de öfriga utländska sändebuden och kring hela Europa sprida ryktet om det goda förstånd som vär rådande mellan de franska och österrikiska hofven: Och festens dag var nu slutligen kommen. Med hvilken glad otålighet, med hvilken janingsfull längtan hade icke Natalia gått denna jdag till mötes; huru hade: hon icke bestormat sin vän, grefve Paulo, med frågor om kardinal Bernis, om de .personer hon hos honom skul e träffa, -om deras seder och bruk, och hvad hon bland dem ,hade att rätta sig efter. Jag är rädd och. orolig, sade hon med en