Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 1

O, min aning, suckade han sakta. Jen har alltså slagit in? frågade Cecil bedröfvad. Ja, den har slagit in. Mina gods äro seqvestrerade och man förnekar mig den begärda penningeremissen samt befaller mig, under botelse af de strängaste mått och steg, att ofördröjligt återvända till Ryssland, då den tid, för hvilken mitt pass gällde, redan är tillär dalupen. sOch ni vore f rlorad, herr grefve, om ni icke följde denna cefallning. sOch Natalia? frågade grefven i förebiående ton. Kan jag, bör jag lemna henne?x Hon är kanhända säkrare utan er, än med er. Ännu kan väl ingen misstänka eller ana hvar hos är. Möjligt är att ni blifvit återkallad blott derföre att tiden för er utrikes resa är tilländal..pen och emedan lagarne fordra att hvarje rysk undersåte efter fyra å:s frånvaro återvänder till !äderneslaudet. Skynda derföre, herr grefve, att uppfylia denna hårda pligt. Låtsa som ni trodde, det er återkallelse ej har någon annan grund än blott den att ni måste begära ert pass prolongeradt och att frambära till kejsarinvan er hyllning. Visa er lugn och obesvärad, och allt skall ännu gå dyckhgt och blifva godt. ;Nej, svarade grefven dystert, ingentirg skall mer blifva godt. I klara och tydliga drag står hela framtiden för mig, en framtid full af skymf och .elände. O min Gud, vore det inte då bättre att undfly dennx ramtid och si någon stilla dal söka ea ens!ig plats, hva:est olyckan kanhända icke sk Jie finna väg till vär hydda? Huru ? frågade Cecil före nå nde, är det verkligen grefve Paulo som :alsr sä! År det min fosterson, den jag lärt at med modigt sjelfförtroende trotsa olyckan och förakta missödet? Ar det mitt bjertas son, för hvilken jag uppoffrat a!lt som är mig. kärt, fidernesland, frihet, oberoende, och den jag skall älska til mitt sista andedrag? Paulo, bemanna dig, min son, Du har föresatt dig ett hög mål; blott på törnbeväxta, farliga vägar kan