Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 3

fiere månader sedan måste lofva att en gång unna bono deh lyckan att få se dig. Hsh känner dig Natalia, ehuru han änvu aldrig sett ditt sköna ansigte. Han känner dig ge: nom mina berättelser. Ack, låt oss genast se hvad den gode kar dinalen skrifver,, ropade Natalia, klappande händerna med barnslig otålighet. Grefve Paulo bröt leende skrifvelsen och läste. Du är i sanning en förtrollerska, gade han, någon genius måtte vara i din tjenst som utspejar hvarje din önskan för att genast uppfylla den. Brefvet här innehåller en bjudning till kardinalen. Han ger i morgon en stor fest och ber att jag skall föra dig dit. Improvisatricen Corilla skall äfven vara der., Ack, jag får således ge henne! ropade Natalia hänryckt. Jag får då äntligen se en skaldinna. Ty, icke sannt Paulo, vi fara ju till denna fest? Grefven fästade tankfull sin blick på jorden, och hans-hand grep ovilkorligt efter det bref han stoppat i sin barm: Ett-uttryck af djup ängslan målade sig i hans drag, och Cecil, som tycktes gissa sin herres tankar, visade äfven en sorgsen uppsyn, under det djupa suckar trängde sig fram ur hans bröst. — Natalia såg ingenting af allt detta. Hon var endast uppfylld med tanken att få se Corilla, den stora improvisatricen, om hvilken Carlo, Natalias sånglärare, så mycket berättat, och hvars storhet man på alla Roms gator kunde få höra lofprisad af både gubbar och barn. Icke sannt, Pauo, vi fara ju till denna fest? upprepade hon då grefven fortfarande stod försänkt i sin tystnad. Ja, vi fara till festen, svarade han slutligen. Det är tid att min sköna Natalia blir införd i de romerska stores kretsar, för at