Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 3

sjunkna i ljufva drömmar, på det dem omgifvande herrliga landskapet, hvilket i stilla! andakt tycktes mottaga solens sista afskeds-! helsning, och lyckliga och trygga suto de der båda, den i djupa tankar försjunkne mannen och det af ljufva svärmerier hänförda barnet ; och de suto der länge ännu sedan solens sista strålar flyktat, och i njutningen af det närvarande tycktes de ha glömt att olyckan, att hatet ännu fanns i verlden och måhända redan i detta ögonblick för dem slipade sin dolk. TJUGOTREDJE KAPITLET. BREFYVEN, Slutiigen började dock förspörjas någon rörelse i trädgården. Ifrån huset närmade sig med en fackla i handen Paulos tjenare, den gamle Cecil. Han kom med brådskande steg allen utföre och nalkades sin herre med sorgsen uppsyn: Hvad är på färde? frågade Paulo. Två bref ba ankommit. Det ena är ifrån riska sändebudets hotell, det andra från kardinal Bernis. Paulo kände en lätt rysning, ovilkorligt drog sig hans hand till det första brefvet, men en hastig blick på Natalia, som nyfket betraktade de begge brefven, återhöll hans rörelse. Vi vilja först se hvad den gode kardinal Bernis skrifver,, sade grefven, i det han med skenbar likgiltighet stack det ryska brefvet hos sig: : Bernis? frågade Natalia. Är icke det den franske kardinalen som tillika är skald, och hvilken påfven, den store Ganganelli, så högt älskar ? Just han,, svarade Paulo, och utomdess densamme kardinal Bernis som jag redan för