Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 3

Fr ot PO PP PREL en grafiik natt omhöljde snart Natalias magiska trädgård. En kall rysning genomilade hennes veka gestalt. Jag känner mig så orolig., hviskade hon, i det hon smög sig närmare till grefvens sida. Arma barn,, sade grefven sakta. Om du känner dig orolig, hvad fruktar du då? Om nu murarne skalle störta in och verlden och de elaka menniskorna sku!le intränj a i vår trädgård. Ack, igenom hela verlder, säger Mariana, smyger olyckan fram, och lurar, hvarest hon kan finna någon som tror sig rätt säker, och som derföre så mycket lättare kan störtas i elände. Ack, och jag har blifvit så säker i min lycka! Om pu olyckan komme och drabbade mig, om dessa murar icke vore nog höga för att hålla henne på afstånd. Ack, Paulo, skydda mig dock för olyckan I De voro just komna till villans ingång. Paulo tryckte den unza darrande flickan med faderlig ömhet till sitt bröst, och lätt berörande hennes panna med en kyss, sade hen: God natt, älskade barn! Slumra ljuft och frokta int-t, Så länge jag lefver, sksl! olyckän icke kunna nalkas dig. Lita fast derpå Och han förde henne med sakta våld in i huset, der Mariaba väntade för aw ledsaga henne in i hennes rum. Natalia följde tigande, men ianan bon beträdde sina rum, vände bon sig änouen gårg och, tryckte sina fingrar till lä parne och kaståde en slängkyss efter sin bortgående vän, God natt, Paulo!, God natt, Natalia !n Dörren slöt sig efter henne, och genast fö.svann leendet ifrån Paulos lippar. Med orclig häftighet vinkads han Cecil ait följa sip, i det han ilade till den korridor som förde till hans rum. (Forls.)