Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 2

i!en aflägsen del af den eviga staden, der han inköpt en villa, omgifven af en stor trädfan båda förut tillhörande: grefve. Appiano. ör att till det yttersta stegra de-godaromarnes nyfikenhet hade grefve Paulo knappast behöft omgärda sin fristad med en afundsjuk mur, som derifrån utestängde hvarje nyfiken blick; man hade redan från första stund vid honom och hans boning fästat icke ringa uppmärksamhet, alldenstund den trädgård som grefve Paulo inköpt tillförene varit ett slags offentlig promenad, men hvilken bliifvit tillsluten genast efter det den nye egaren tagit stället i besittning. Så mycket visste man dock äfven utom gränserna för det hemlighetsfulla området, att fremlingen icke ensam bodde der. Man hviskade om en underskön fe, som herrskade i den magiska trädgården., såsom man kallade den, och den vidskeplige romaren korsade sig andäktigt då ban gick der förbi eller åhörde de förunderliga sagor som voro gängse om denna magiska trädgård och dess invånare. Lyckligare än de spejande romarne, äro vi dock i tilifälle att kasta en blick in i denna trädgård och den boning han omslöt. Och i sanning, denna trädgård hade gin få! Väl gungade ho: icke i trädens toppar eller sväfvade på randen af muren, men hon var likväl behegfull som en eltva och sväfvade lätt som en ande från blomsterhäcken till bäcken, och rån bäcken till kullen. I det hulda flickansigtet strålade vårens ungdom, full af frid och barnslig oskuld. Ingen storm hade öfverarit dessa leende drag, ingen omild hand berört det minsta blad i denna yppiga ros, som frisk och fri uppblomstrat i sin herrliga skönhet. Den unga sköna flickan satt under en myrenbuske, -hvars-blommande qvistar böjde sig 1edåt, liksom ville de med en brudkrona omI