Aftonbladet – 22 januari 1855, sida 2

deruti öfvergjötos af en högre glans då hans blick i sin poetiska stämning uppfattade dem af poetisk tro, Han visade de gyllene länkarne af den stora kedja hvilken sammanband dem med ett slägte af himmelskt ursprung; han framdrog de dolda årag som gjorde dem värdiga denna höga börd. Några personer funnos väl, hvilka tänkte bevisa sundheteh af sitt omdöme derigenom attde påstodo det den naturliga verldens skönhet och ädelhet endast funnos till uti poetens fantasi. Må de ej tala om annat än sig dessa menniskor, hvilka naturen med föraktfull bitterhet tycks hafva framalstrat sedan hon format dem af de gröfsta öfverblefna ämnen. I hänseendtill allt annat var poetens framställning den fullaste sanning. Denna skalds sånger hade funnit väg til Ernst. Han läste dem sedan dagens arbete var slutadt, sittande på bänken utanför hyddan, der han under så lång tid uppfyllt sina hvilostunder med tankar, under det stora stenansigtets betraktande. Nu då han läste stycken, hvilka anslogo hans själs innersta strängar, lyftade han sina ögon till det höga nletet som så vänligt blickade ned till honom. O, majestätiske vän, sade han sakta, är icke denne man värdig att likna dig? Det stora stenansigtet smålog, men svarade icke ett ord. Nu hände det sig så, att poeten, ehuru han bodde så långt bort, icke endast hört tal:g om Ernst, utan äfven djupt och allvarligt tänkt öfver hans karakter, och ansåg det slutligen som sin högsta önskan att sammanträffa med denne man, hvars okonstlade vishet giek rhand i hand med den ädla enkelheten i hang lefnad.; En sommarmorgon tog han således plats uti en af vagnarne på Jjernvögen och steg ur mot aftonen, icke I ngt från Ernsts hydda. Det stora hotellet, som fordom varit