Aftonbladet – 22 januari 1855, sida 1

DET STORA STEN-ANSIGTET: Af N. HAWTHORNE, ) Öfversättning. Det är på ett hår samma ansigtel utropade en karl och gjorde ett högt hopp af af glädje. Likheten är förunderlig, det är visst och gant! svarade en annan. Likheten! Jag påstår att det är gamla Blood and Thunder sjelf uti en kolossalspegel! ropade en tredje. Alla tre uppstämde derpå ett högt jubelrop, hvilket så elektriserade folkhopen att tusentals röster instämde deruti. Det skallande glädjeropet återupprepades många mil bort emellan bergen, så att man slutligen kunde föreställa sig att det stora stenansigtet låtit sin åsklika röst blanda sig med de jublande rösterna. Pessa anmärkningar och denna allmänna entusiasm stegrade vår väns intresse, och det föll honcnm icke in att betvifla det klippanletet nu ändtligen funnit sin motbild. Ernst hade väl föreställt sig att denna, länge oroligt väntade personlighet, skulle uppenbara sig som en fridens man, hvars ord voro vishet och hvilken skulle sprida lycka och välsignelse bland menniskor. Men han betraktade saken från den synpunkt, hvarifrån han vant sig att se allt, öch vidhöll i sin okonstlade renhet, att försynen skulle sjelf kunna utse medlet genom hvilket den ville sprida välsignelse till. imenniskoslägtet, och insåg att detta stora ändamål skulle kunna uppfyllas äfven af en krigare och ett blodigt svärd, om. den ontgrundeliga. visheten ansåg det enligt sina afsigter att så förordna. Generalen, generalen! ropades nu. Tystl Blood and Thunder ämnar tala. — Lr sq LTR MT ÄR