Aftonbladet – 22 januari 1855, sida 1

ar EH or oo TUDUYVENELAA I MR Lå LIUROSUTOMS, stan; i H. Kroks, N:o 21 Storgatan; i Ps Mi Hööks införes ingen annons: och för större stilar beräknas ————LLAAA — möjliga samhällsklasser; och om från. ett: par håll några svaga försök blifvit gjorda att urskulda regeringens förfarande att afslå ständernas beslut, så hafva-dessa endast grundat sig på ringheten och otillräckligheten af det medgifvande som blifvit gjordt från representationens sida. Deremot hafva vi, bland alla de röster som höjt sig i denna sak icke förnummit en enda som ifrågasatt rättmätigheten-afden svenska qvinnans anspiåk att vid en vies af lagen bestämd ålder sjelf få tillträda förvaltningen af sin egendom, eller betviflat hennes förmåga att på etttillfredsställande. sätt, utöfvadenna rättighet; Redan i denna omständighet har hennes sak vunnit en stor seger, och opinionen har blifvit så bearbetad och utvecklad, att frågan inträdt i kretsen af dessa -jrågor. som icke kunna. falla, och. våra härnäst. sammanträdande ständer håfva blifvit uppfordrade att inför regeringen framlägga ett sådant beslut, att den ej må känna vägra sitt godkännande deraf under den förevändning af formella fel. Men hvarje lag är vanmäktig-och otillräcklig, som-ej har till sin grund sjelfva-sederna, och det är dessas förändring, genom fördömarnes bortarbetande och en bättre riktning af det allmänna tänkesättet, som måste föregå eller åtminstone.-gå i jemnbredd med hvarje förbättring i lagstiftningen. I detta afseende återstår ännu hos-:oss mycket att göra, och det qvinliga könet måste dertill sjelf bjuda en verksam hand: Det har längesedan börjat förnimmas en smärtsam klagan öfver den overksamhet. och i följe deraf den nedtrycs kände -obetydlighet, -hvartill mängden -atde qvinliga -medlemmarne inom våra så kallåde ståndspersonsfamiljer äro eller tro sig;vara dömda. Så snart ej den ekonomiska ställningen nödgar. dem att.arbeta. för de dagliga behofvens: tillfredsställande;återstårför dem knappt något annat: arbete än det gagnlösa och helsoförstörande att sytapisseri och till: verka mer ellör mindre ändamålslösa. lyxartiklar. Arbetet, fliten,. ja. sjelfva mödan är för dems ett. behof,, men.de -sakna det-förädlande-elementet-i arbetet; somligger i dess: äridamål.7 Bristenpå ettsådant mål gör lifvet värdelöst och tungt, eller förvandlar det rent af till en plåga, för tusenden af dessa. till utseendet lyckliga, af alla yttre förmånertill öfverflöd :omgifna varelser; som-i-mängdens ögon synas:dansa på rosor: Den materiella civilisationen och arbetsfördelningen hafva befriat dem från de gamla husliga arbetena, men tillika beröfvåt dem en välgörande eggelse till. ansträngning, på samma; gång, som .sällskapslifvet med-dess-lyx; dess an och dess skefva från medeltiden ärfda åskådning af det qvinliga könet utbredt och; så att säga; demokratiserat sig bland våra medelklasser och, med förträngande af det gamla aristokratiska. begreppet, uppställt en ny, fullt ut lika oberättigad och än mera godtycklig skiljelinie mellan herrskapsstån let och de arbetande klasserna. Det qvinliga könet har härpå vunnit föga men förlorat mycket, derigenom att så många af dess medlemmar blifvit beröfvade tillfället till en för själ och kropp vederqvickande verksamhet, till oberäknelig skada för samhället. Det är denna möjlighet till verksamhet, eburu ej måhända af fullt samma beskaffenhet som förut, när den husliga ekonomien mera direkt tog Henne i anspråk, som qvinnan måste söka att återvinna. Hon måste eftersträfva en sjelfständighet som gör henne myndig, äfven utan afseende på ärfd egendom, sjelfständig i omdöme liksom i yttre ställning; hon mäste lära att arbeta, ej blott för andra utan för sig sjelf och sitt eget oberoende, och lära sig att af sådant arbete icke göra sig en skam, men en heder. Det är en särdeles tillfällighet att; under det landsortsbladen sysselsatt sig med den juridiöka sidan af frågan om qvinnans myndighet, dels genom införande af sjelfständiga uppsatser, dels, och ännu mer, genom aftryckande af Agardhe ofvannämnde förträffliga yttrande i samma ämne, ett af de: dagliga bladen i hufVudstaden upptsgit den moraliska sidan af samma ämne. Posttidningen hår nemligen nyligen meddelat en följd af artiklar Om de höga lefnadskostnaderna i hufvudstadeiv, Kvilka i allmänhet gå ut på att genom associationer för uppköpen af de förnämsta förnödenhetsvarorna tillvägabringa en nedsättning i derag närvarande höga priser, och genom aggöciatidner för deras förädling beredg en ytterligåre besparing i tid och kostnad genom häshållsväsendets stora förenkling. Författaren kommer dervid äfven att beröra arbetets organisation inom de s. k. bättre familJerna, särdeles med afseende på hufvudstaden; och beklagar med rätta det ödslånde med tid och medel sor detihom vanligen eger rum, särdeles hvåd det qvinliga könet beträffar, samt yttrar slutligen följande tänkväfda sanningar som vi göra oss ett nöje att anföra: Vare det långt ifrån oss,, säger hah, att Vilja beskylla Sverges eller hufvtdstadens qvinnor för lättja eller motvilja: mot: nyttigt arbete: Ingen kan öfterträffa dem i flit; i tålamod, i kraftatt utan knot och med glädje underkastassig mödor och försakelser, när pligten eller behojfvet ålägga dem det; men olyckan är stt bland qvinnans många pligter, hvilka icke känna någon gräns i fräga öm uppoffringar för andrå, för