Aftonbladet – 20 januari 1855, sida 3

— Rörande Fogelbergs sista stunder meddelar P. T, följande utdrag af ett bref från Triest, dateradt den 27 sistlidne December: Professor B. E. Fogelberg inträffade här den 11 December detta år, på resa frän Sverge, för att efter ett kort uppehåll härstädes begifva sig vidare till Rom, der han sedan längre tid tillbaka varit bosatt. Straxt efter sin ankomst hit lät han, i anseende till plågor i underlifvet, tillkalla en chirurg, hvilken också lyckades att förskaffa honom lindring. Hans helsotillstånd var för öfrigt i alla afseenden lugnande, och ingen, äfven den aflägsnaste symptom af någon annan sjukdom förmärktes, under det han fortsatte gitt vanliga enkla lefnadssätt och alltjemt befann sig vid godt och jemnt lynne. Dagen före hans död, eller den 21 Dec, fann lä karen honom äfven i ett fullkomligt lugnande tillständ, och ännu sent på aftonen, nägra få timmar före sin död, intog Fogelberg med god aptit sin vanliga supå och rökte derpä en cigarr, så att uppassarne i hotellet ännu kl. 11 hörde honom gå af och an i sitt rum. Han lade sig derpå till sängs, för att icke mer uppstiga. — Om morgonen fann man honom i den eviga sömnens famn. Fogelbergs lugn, ännu dagen före hans död, gaf det bästa hopp om hans tillstånd. Äfven med betjeningen på hotellet talade han om sitt välbefinnande och sade sig skola med glidje ätervända till Rom. Han dog af nervslag, hvilket ock bekräftades -vid den med hans kropp företagna obduktion. På Lutherska kyrkogården nedsattes liket i ett eget grafställe, lämpande sig till en minnesvärds uppresande åt den hädangängne konstnären. Likbegängelsenegde rum följande morgonen och bevistades af de flesta betydligare handlande samt af mänga andra ansedda personer., . —— — Simläraren G. Larsson i Jönköping har till sundhetskollegium ingifvit en skrifvelse, i hvilken han fäster uppmärksamheten på det märkliga förhållandet, att den sä väl under kolerans härjningar i nämde stad hösten 1853, som under det sednast förflutna halfär gängse rödsotsepidemien, visat sig att eleverna af-stadens simskola varit särdeles förskonade, enär ingen af dem aflidit i temälda farsoter, och de få, som decaf angripits, hafva fått dem lindrigt och gått lätt igenom, I anseende till simelevernas betydliga antal, — ty derigenom att folkskolornas barn af hr L. fätt undervisning i simkonsten kostnadsfritt, hafva de uppgätt till omkring 300, — anser hr L. förhällandet icke kunna tillskrifvas blott en lycklig tillfällighet, hvarföre han anhäller, det kollegium ville från andra städer, der simskolor finnas och någon