Aftonbladet – 20 januari 1855, sida 2

Här kommer han! ropade en grupp af folk som samlat sig för att åskåda ankomsten Här kommer den store mr Gathergold ! En vagn, dragen af fyra hästar, sprängde hastigt omkring krökningen på vägen. Inuti vagnen, till hälften framlutad genom fönstret, visade sig fysionomien af en liten gubbe, med ett skinn så gult, soma om hans egen Midashand förvandlat det. Han hade låg panna, små, genomträngande ögon, hopdragna af oräkneliga skrynklor, och mycket tunna läppar hvilka han gjorde ännu tunnare genom att trycka dem hårdt tillsammans. Se hvilken afbild af det stora stenansigtet! ropade folket. Den gamla profetian är ganska säkert sann; och den store mannen är slutligen kommen l Ernst var högeligen förvånad deröfver, att de verkligen tycktes tro att den likhet hör fanns, om hvilken de talade. Vid sidan af vägen voro händelsevis en gammal gumma och tvenne små barn, kringvandrande tiggare från någon aflägsen trakt, hvilka, då vagnen rullade förbi, sträckte fram sina händer och med klagande röster på det mest rörande sätt begärde ert almosa. En gul hand — just densamma hvilken skrapat tillhopa så mycken rikedom — trefvade sig ut genom vagnsfönstret och kastade några kopparslantar på marken. Den store mannen, hvars namn synes hafva varit Gathergold (Samla guld) skulle således med lika mycket skäl kunnat få naran af Scattercopper (Strö ut koppar). Folket fortfor likväl att med samma ifver och tydligen med l:ka god tro ropa: Han är en fullkomlig afbild af det stora stenansigtet!, Ernst vände sig sorgsen bort från den skrynkliga illslugheten i detta hopskrurapna anlete och höjde sina blickar upp ur dalen dit, der han emellan uppstigande dimmor, hvilka solens sista strålar förgyllde, ännu kunde urskilja de herrliga anletsdrag som så djupt intryckt sig uti hans själ. Deras åsyn lifvade ånyo hans förboppningar. Hvad tycktes de vänliga läpparne säga?