Aftonbladet – 20 januari 1855, sida 1

sina så händer, Men ännu mera med sitt kärleksfulla hjerta. På detta sätt uppväxte han från ett gladt men ofta tankfullt barn till en mild; stilla; anspråkslös gosse. Hans ansigte var solbrändt af arbete på fältet, men deri uttryckte sig mera själfullhet och förstånd än man ser hos en stor del gossar, hvilka erhållit undervisning vid berömda skolor. Ernst hade likväl icke -haft någon läromästare, annat sätt än att det stora stenansigtet blifvit en sådan för honom. Då dagens arbete var-slutadt, betraktade han ansigtet så länze att ban slutligen tyckte att dersa ofantliga anletsdrag igenkände honom och med ett leende af välvilja och uppmuntran besvarade hans vördnadsfulla blickar. Vi våga icke påstå att detta var ett misstag, ehuru anletet kanhända icke med mera: vänlighet bliekade ned på Ernst än på hela den öfriga verlden. Men hemligheten låg deruti, att gossens ömma och tillitsfulla oskuld varseblef hvad andra menniskor icke kunde se, och sålunda blef den kärlek -hvilken var ämnad för alla bans särskilda del. Ungefär vid denna tid spred sig ett rykte genom dalen; att den store, sedan långliga tider tilibaka förebådade mannen, hvilken skulle likna det stora stenansigtet, omsider visat sig. Flera år förut lärer en ung man ha lemnat dalen och bosatt sig uti en sjöstad längt derifrån, der han efter att hafva samlat litet penningar, börjat en bodrörelse. Hans namn — men jag har aldrig kunnat få reda på huruvida det var hans verkliga eller ett öknamn som uppkommit i anledning -af hans vanor och framgång i lifvet — var Gathergold (samla guld). Som han var slug och verksam och af försynen begåfvad med denna outgrundliga egenskap, hvilken utvecklar sig uti hvad verlden kallar lycka, blef hah en utomordentligt rik köpman och egäre af en hel flotta ansenliga fartyg. Alla joraglobens länder tycktes ha slutit förbund endast för att öka en enda menniskas rikedomsmassa. Nordens kalla regioner,