Aftonbladet – 20 januari 1855, sida 1

eller sednare få e en man med ett ansigte alldeles sådant som def der., Hvilken profetia menar du? frågade Ernst ifrigt. Berätta mig allt derom, bästa moder ! Hans mor berättade honom nu en gammal tradition som hon hört af sin mor, då bon var yngre än Ernst; en berättelse, icke om saker som fördom timat, utan om hvad som skulle hända; en berättelse, hvilken var så gammal, att indianerna, hvilka fordom bott i denna dal, hade hört den af sina förfider, för hvilka de bräsande strömmarne och vinden i trädens töppar hviskat den. Innehållet i denna berättelse var, att någon gång i framtiden ett barn skulle födas i denna trakt, hvilket var bestämdt att blifva den största och ädlaste man på sin tid och hvars anlete, vid manpaåliern, skulle ega en fullkomlig likhet med det stora sten ansigtet. Många gammaldags personer och äfven unga förbidade ännu tåligt, i Nifligheten af deras förhoppningar, uppfyllelsen af denna garåla profetia. Men andra, hvilka sett mera af verlden, hvilka väntat och spejat till dess de tröttnat. och icke hade upptäckt någon man med ett sådant ansigte eller någon söm visat sig vara större eller ädlare än sina medmenniskor, gjorde den slutsåtsen, att profetian endast var en tom ar. Det vissa var emellertid, att profeti .s store san ännu icke visat Big. O moder, moder! ropade Ernst och slog ihop sina händer öfver hufvudet; jag hoppas jag skall upplefva den dag, då jag får se honom.n Hans. imor vär en kärleksfull och förståndig qvinna och insåg att det var klokast att icke nedslåsin lilla sons högsinnade förhoppningar. Hon sade derföre endast: Kanhända du får det!n Ernst glömde aldrig den berättelse han hört af sin mor. Den var alltid i hans sinne så ofta han betraktade det stora sten-ansigtet. Han tillbringade sin barndom i hyddan der han var född, var lydig och hjelpsam mot sin mor och bistod Henne på många sätt med