Aftonbladet – 19 januari 1855, sida 2

anland?! till hutvudstaden. — I Upsala hafva studenterna äfven i år, samtidigt med de tre andra skandinaviska universiteten, firat Knutsdagen, såsom en fest till fädrens minne. I densamma deltogo denna gång fyra norrmän : studenterna Due, Stang, Storjohan och landtbrukseleven Daa. Studentkårens ordförande, mag. Heggström, öppnade festen med en skäl för Nordens lycka och ära, hvarefter han föreslog en gemensam för Nordens båda konungar Oscar och Fredrik. Mag. Rusn inledde en välönskningsskål för fosterlandet; adjunkten Swedelius skålen för Sverges och Norges förening. Staderanden Edqvist föreslog skälen för Lunds, mag. Grafström för Helsingfors och mag. Swartengren för Kristiania universitet. Stud. Sander erinrade om under äret hädangåogne utmärkte mäns förtjenster, slutande med ett skaldestycke till Fogelbergs minne. I ets följande poem hembar stud. Nyblom en hyllning it nordens qvinnor. Festen firades på Stockholms nationssal, som var rikt upplyst och prydd med sinnebilder, syftande på tillställningens betydelse. En talarestol var för tillfället uppförd och beskuggades af höga granar; på ena sidan om densamma svajade norska, på andra sidan danska flaggan och i midten var uppsatt det af Kristianiadamer skänkta standar. På bordet prunkade, utom andra läckerheter, äfven en stor helstekt gris med förgylda betar (Freijers galt); dessutom såg man en mängd dryckeshorn och silfverkannor fyllda med fradgande mumma. Gästernas antal utgjorde vid-pass 200. Sedan måltiden blifvit intagen, afröjdes bordet och bålar framsattes, hvarefter de redan nämnda skälarne föreslogos och tömdes. I MMM— AA — Det omtslades för någon tid sedan att två grefvar Rafin från Frankrike uppehållit sig någon tid i Luleå, för att derifrån göra utAygter till Gellivare-verken, dem de sades vara sinnade att tillhandla sig af deras höge egere. Härom berättas ytterligare följande i sednaste numret af Umeåbladet: En af dessa grefvar — fadren till den yngre, som åonu befinner sig norrut — har för ett par veckor sedan passerat härigenom staden, på resa söderut, i ändamäl att såsom det uppgifves underhandla om köpet. Hr grefven lärer på stället tagit all nödig kännedom om egendomen och uppgjort ätskilliga kalkyler, och det berättas i sammanhang dermed, att, för den händelse grefve Rafin eller rättare det bolag, hvaruti han är intresserad, skulle blifva egare af verken, en summa af icke mindre än 7 millioner rdr bko kommer att användas för anläggande af jernvägar, förutom hvilka företaget icke lärer kunna bära sig. Brist på skog och flere lokala omständigheter fordra dessa fortskaffningsmedel; men skulle dessa en gång komma till ständ, anser man verken blifva lika vinstgifvande som de nu äro malmrika. Det pästås slutligen, att grefve Rafin förklarat sig vilja inom 2 eller 3 år efter köpets uppgörande förse hela svenska kustlandet med tackjern till billiga priser och ändå hafva tillräckligt öfver till export. Man kan icke annat än önska lycka oeh framgång ät detta företag, som, om spekulationerna bringas i verklighet, i flere afseenden skall bereda provinsen mänga fördelar och deribland, icke minst, den ekonomiska. — Svenska Tidningen har haft det missödet att falla, — falla mycket djupt i — förundran, och det öfver Aftonbladet. Hvad hafva vi väl gjort tror läsaren, att vi med en så oangenäm sensation stört kamratens publicistiska ro? Jo, vi hafva i onsdagsbladet infört en artikel ur Economist,, angående de möjliga följderna af Englands och Frankrikes traktat med Österrike, utan att dervid foga någon annan anmärkning, än att artikeln var märklig, särdeles då Economist kunde anses hafva ett slags ministeriel egenskap. Se här huru Svenska Tidningen motiverar sin öfverraskning: Vi sade att man läste den med förundran, då, säsom bekant är Aftonbladet icke, i likhet med S. T., brukar ur utländska tidningar anföra märkliga artiklar, oberoende af huruvida de deruti framställda åsigter af red. för egen del godkännas eller icke. Fär man säledes tro att A. B. delar den här uttalade tvekan om England och Frankrike verkligen nu böra strida för ett afgörande hämmande af Rysslands makt ? Det är mycket sannt att vi ej bruka fylla våra spalter med att dagligen aftrycka likt och olikt ur Times, som är beräknadt att läsas samma dag det skrifves eller de närmaste dagarne efter, och ofta inom 24 eller 48 timmar motsäges af andra artiklar, skrifna under den dagens och stundens intryck. Det är mycket sannt att vi icke heller bruka kolportera alla de tysta förebråelser mot och allt det nedsättande af det parlamentariska styrelsesättet, hvarmed Journal des Debats så ofta underhåller sina och en svensk tidnings läsare. Det är också sannt att vi endast undantagsvis befatta oss med vissa andra utländska tidningars redogörelser för det diplomatiska sqvallret, den ena dagen förkunnande att Sverges regering just håller på att afsluta en traktat med vestmakterna och redan kanske satt pennan på papperet för att börja teckna ett betydelsefullt O, andra dagen förklarande att vår neutralitet står lika fast som nordens gråstensberg, att våra sändebud vid främmande hof aldrig varit mera smekade än hr af Nordin i detta ögonblick är vid czarens, och att en brytning mellan Sverge och Ryssland hör till saker som aldrig komma i frågan. Det är mycket sannt attvi ej bruka fullproppa våra läsare med dylika uppbyggliga ting; men vi hafva derför icke frånsagt oss rättigheten att ur utländska blad upptaga sådana artiklar, som äro egnade att sprida verkligt ljus öfver sakförhållanden eller det allmänna tänkesättet i något visst land, och vi hafva vid anförandet af sådana uppsatser icke ens insett någon nödvändighet att på