Aftonbladet – 18 januari 1855, sida 3

lade honom sin vän, hade hon redan underskrifvit hans förvisningsdom. Sedan nio år tillbaka försmägtade Lestocq i Siberien. Hvar var Grinstein? Förvisad liksom Lestocq. Hvar var Alexis Razumovsky? Jo, han ensam stod vid hennes läger, tryckte hennes kallnande hand i sin och tackade henne ännu i döden för alla de välgerningar hon bevisat honom. Men ack, der stodo ännu andra gestalter omkring henne, vilda, fasansfulla, bleka gestalter, dem ingen såg, ingen utom den döende czarinnan sjelf. Der stod Anna Leopoldowna, med sitt af sorg förtärda ansigte, denna furstinna, som hon låtit dö i fängelse; der grinade den svagsinte Ivans ansigte emot henne, denne fursteson, hvars själ hon hade mördat; der såg hon Eleonora Lapuschkins blodiga gestalt, med sina af vrede fiammande ögon, och czarinnan for med ett förfärligt ångestskri upp ifrån sitt läger, sammanknäppte sina darrande händer och bad till Gud om näd och förbarmande för sin dotter, bad:att han måtte borttaga den förbannelse som Eleonora slungat öfver hennes barns hufvud. Alexis Razumovsky stod gråtande vid hennes läger; öfverväldigad af smärta och bekymmer lemnade en annan detta dödens rum och störtade ned på gården till sin i beredskap stående häst. Denne andre var grefve Rasczinsky, c2zarinnans förtrogne. Klockorna ljödo i Petersburg, kanonerna dånade; det var på samma gäng sorgens och fröjdens budskap, UCzarinnan Elisabeth var död och Peter den tredje hade bestigit czarernas tron. Den första som bugade sig för honom var hans gemål. Med sin femårige son på armen hade bon nedkastat sig för honom och, berörande