Aftonbladet – 18 januari 1855, sida 1

det en gång ske henne! Gif henne en dotter, och låt denna för sin moders ögon lida hvad jag nu lider, min Gud! Ve öfver Elisabeth, och ve öfver er, j fege slafvar, som kunnen åskåda huru man marterar en qvinna! Vanära och förbannelse öfver Ryssland och dess czarinnal Dessa voro Eleonoras sista ord. — Med vildt: rageri fattade bödlarne henne och utryckte tungan. Sedan hennes man och son undergått samma -marter, kastades alla tre i jen kibitka för att afföras till: Siberien. Eleonora kunde icke mer tala, men hennes ögon upprepade fortfarande den hämdebön bon ställt till himlen: gif kejsarinnan Klisabeth en dotter, och låt henne lida hvad ljag måst lidal, NITTIONDE KAPITLET, FÖRMÅLNINGARNE. Folket skingrade sig, de förnäma återvände till sina palatser, och äfven Alexis Razumovsky, hvilken, föratt icke uppväcka czarinnans vrede, äfvenledes hade bivistat afstraffningen, återvände till kejserliga palatset. Elisabeth stod framför en stor venetiansk spegel och -öfversåg pröfvande sin toilette, som hon i dag redan för fjerde gången omi bytt. I TSNås, frågade hon den inträdande Alexis, isvar skådespelet intressant? Har man dugtigt I piskat grefvinnan? I Och under det hon så frågade, fastsatte hon i med leende min cn ros uti sitt hår. i Man har sönderpiskat henne, svarade Alexis kort. Hennes blod flöt i strömmar utför ryggen, så rödt som dina sköna läppar, ; Elisabeth. i. BlisabetH räckte chonom sin mun att kyssa. I Nåy frågåde hon skämtande, hvem är den skönaste dam i mitt rike? öu är det, och har alltid varit det, sade Alexis, omfamnande henne. I Och bebrätta mig nu, sade Elisabeth nyfiken, hvad gjorde den stolta grefvinnan? I Hura betedde hon sig? Hvad sade hon?